Logotyp

Alla pratar Polis

En polis tittar ut ur en polisbil.

Lag och ordning är en av de frågor som i undersökningar värderas högt av allmänheten inför årets val. Detta har förstås påverkat politikerna. De flesta partier pratar om behovet av fler poliser och hårdare straff.

Något förenklat uppstod den moderna svenska poliskåren 1850 i och med Stockholms polisreform. Bakgrunden är det oroliga året 1848. I Europa rådde revolutionsstämning med demonstrationer och upplopp i flera större städer. Detta påverkade även Sverige och kulminerade med de så kallade marsoroligheterna. I Stockholm ledde konfrontationer mellan folkmassan och militären till 18 dödsoffer. Tidningen Aftonbladet hade långt tidigare påtalat behovet av en professionell poliskår som ersättning till militärens trubbiga metoder. Samtidigt fanns det en utbredd oro i samhällets övre skikt över den växande gruppen av arbetare som utgjorde stora delar av städernas befolkning. De såg ett behov av att kontrollera och disciplinera den "farliga underklassen". Händelserna i mars blev därmed den utlösande faktorn för en omorganisering av stadens polisväsende.

En militär eller civil polis?

Vid den här tiden var polisväsendet en lokal angelägenhet, varje stad organiserade sin egen poliskår. Uniformering och arbetsuppgifter kunde skilja sig markant mellan olika städer. En professionell poliskår i dagens mening saknades helt. Men det skulle det bli ändring på. Nu vändes blickarna mot Europas storstäder.

Vid tiden fanns två traditioner i hur polisen organiserades. I länder som Frankrike och Italien, var polisen statlig och en del av militären. Konstaplarna rekryterades uteslutande från de militära leden vilket påverkade både utrustning, taktik och inriktning på arbetet. Fortfarande idag anses dessa länder ha poliskårer med hårdare metoder, med mindre fokus på förebyggande arbete och service till allmänheten. Alternativet hade sin främsta representant i Londonpolisen, som anses vara Europas första moderna poliskår. Här var polisen civil och styrdes av staden. Konstaplarna rekryterades från lokalsamhället och skulle helst ha en bakgrund inom vanliga civila yrken. Detta utgick från tanken om en nära kontakt mellan polis och allmänhet där förtroendet för polisen var avgörande. Så kallade Bobbies, som fortfarande ses patrullera i London, helt utan tjänstevapen, är en rest av denna tradition. När nu Stockholms poliskår skulle omorganiseras, gick denna variant segrande ur striden. Snart följde de flesta städer i landet efter.

Vem kontrollerar polisen?

I praktiken visade det sig svårt att hålla den ursprungliga tanken att rekrytera människor från det civila livet. Poliskonstaplarna hade låg status, dåligt betalt och minst sagt obekväma arbetstider. Det var inte helt lätt att hitta villig personal.

Snart uppstod också ett annat problem, vem skulle kontrollera poliserna? Hur kunde de styrande vara säkra på polisens lojalitet när de stod så nära lokalsamhället? Denna fråga symboliserades av framväxten av en särskild tjänst, de så kallade överkonstaplarna. Deras viktigaste uppgift var att "övervaka övervakarna" och se till att poliskonstaplarna var på plats under tjänsten och inte satt och värmde sig på närmsta ölcafé. Här grundläggs också den välbelagda misstänksamhet mot personer i chefsposition som lever kvar inom polisen än idag.

Porträtt föreställande ung man med mustasch och uniform.

Sven Ljungqvist, född 1881, arbetade som polis fram till 1931. Fotograf: Frida Hall

Gruppporträtt på polismän i uniform. Alla har mustasch.

Del av Nyköpings poliskår, tidigt 1900-tal. Mannen som sitter ner till höger är överkonstapel Anders Bengtsson.

En lättstyrd polis

Rekryteringsproblematiken löstes genom att, tvärt emot ursprungstanken, hämta fler och fler konstaplar från de militära leden. På detta sätt fick man också en mer lättstyrd och sammanhållen kår. I början av 1900-talet var den absoluta majoriteten av poliskonstaplarna före detta militärer. Rekryterna kom ofta, tvärtom mot tidigare ideal, från annan ort och inhystes i särskilda kaserner.

Militära idéer och traditioner letade sig in i poliskåren och distansen mellan polis och allmänhet ökade. Uniformerna fick en mer militär prägel med pickelhuvan, en sorts hjälm, som främsta attribut. Konstaplarna odlade buskiga valrossmustascher allt enligt rådande mode inom den preussiska armén som allmänt ansågs vara tuffingarna framför andra på den här tiden. Den så kallade kårandan och idén om poliser som "en särskild sort" växte fram.

Fortfarande idag är detta en het potatis inom polisen. Ska polisen utgöras av "vanliga medborgare" eller bestå av personer av en särskild sort och med högre moral? Och var ska lojaliteten ligga, hos polisen eller allmänheten? Är du polis eller jobbar du som polis?

Polis på torget, 1962.

Polis på torget, 1962. Fotograf: Olle Hagelroth

Rekrytering av nya poliser

Rekryteringen av poliser och polisutbildningen är fortfarande idag en omdebatterad fråga. De senaste åren har polisutbildningen rört sig i riktning mot en vanlig högskoleutbildning där polisstudenten blir en i mängden på universitetens campus. Syftet har bland annat varit att bryta den isolation som uppstod när utbildningen förlades till avspärrade övningsområden utan kontakt med omvärden. Den tidigare ordningen med garanterad anställning efter genomförd utbildning har också kritiserats. Detta har haft som effekt att själva intagningen blivit det nålsöga som ska passeras, inte utbildningen i sig. Att passera testerna blir så att säga ett kvitto på att individen är av "rätt sort", eller "gräddan av den svenska ungdomen" som en känd polischef valde att uttrycka saken. Vilka resultat de sedan gör under utbildningen är av underordnad betydelse.

En lokal eller statlig polis?

En återkommande pendelrörelse inom polisen är den mellan centralmakt och lokalsamhälle. Som tidigare nämnts var polisen inledningsvis en lokal angelägenhet och en stor mångfald både vad gällde utrustning, taktik och organisation växte fram. När samhället och därmed även brottsligheten blev mer och mer rörlig uppstod behovet av större enhetlighet och samordning mellan olika polisdistrikt. Detta kulminerade i förstatligandet av polisen 1965, en av de största omorganisationer i svensk myndighetshistoria. Det stora antalet polisdistrikt bantades ner och rikspolisstyrelsen uppstod som ett samordnande kontrollorgan. Men nästan omgående uppstod en reaktion på den nya centraliseringen med 1970-talets krav på att polisen skulle återvända till lokalsamhället.

Gatubild från Polisens dag i Eskilstuna. Två ridande poliser med barn springandes jämte.

Polisens dag i Eskilstuna, 1972.

Motorcykelpolis och man i samspråk.

Motorcykelpolis under Första maj-firande i Nyköping 1964. Fotograf: Olle Hagelroth

Under 1980-talet letade sig sedan tankar om new public managment in i polisen där myndigheten nu skulle skötas som ett företag. Denna utveckling har fortsatt bland annat genom en explosionsartad utbyggnad av polisens informationsenheter. Polisen hade nu ett "varumärke" som skulle byggas och skyddas. Via 1990-talets närpolisreform svängde så pendeln ytterligare en gång och år 2016 genomfördes en centraliserande polisreform med resultatet att polisen numer är en sammanhållen myndighet.

Omorganisationen fick omgående kritik inte minst internt. Det lär inte vara sista gången som spänningen mellan det lokala och centrala ger sig till känna inom svensk polis.

Är fler poliser lösningen?

De senaste årens debatt om polisens resultat har lett till upprepade förslag på fler poliser. Men är detta lösningen på polisens problem? Innebär fler poliser bättre resultat? När antalet poliser för några år sedan ökades från ca 15 000 till 20 000 ledde detta till sjunkande resultat. Det visade sig bland annat att ett stort antal nyutexaminerade och oerfarna poliser snarare blev en belastning än en tillgång för polisen. Detta får ses som ett exempel på att det sällan finns enkla lösningar på komplexa problem.

Vilken typ av polis vill vi ha?

Valet är ditt.

Om artikelserien "Valet är  ditt"

Vi närmar oss valet 2018.

I en serie artiklar ger vi perspektiv på nutiden med hjälp av historien. Historia kan ge bakgrund, förståelse och nya infallsvinklar. Sörmlands museum ger perspektiv på aktuella valfrågor.

Alla artiklar i serien

Läs mer