Logotyp

Högst i näringskedjan

En kvinna står i skärgården och tittar på havet.

Livet i skärgården präglas av ett ekosystem där små förändringar kan ha drastiska effekter. När miljögifter släpps har ett direkt påverkan på floran och faunan i Östersjön - och i slutet också människan. Men just människorna är också ett hot mot djuren i Östersjön.

Havsörn

Med lite tur kan man få se en havsörn sväva förbi ute vid Stendörren. Med som mest nästan 2,5 meter mellan vingspetsarna är det Nordeuropas största rovfågel. Havsörnen äter mest fisk, men även sjöfågel och döda djur. Den är högst upp i näringskedjan, en så kallad toppkonsument, precis som vi människor.

Fram till 1800-talets första hälft fanns det havsörn längs hela Östersjökusten. Den sågs då, liksom många andra rovfåglar, som en konkurrent till människan. Havsörnen förföljdes - man sköt vuxna, slog ihjäl ungar och förstörde bon. 1924 fridlystes havsörnen. Då fanns det bara något tiotal par kvar i landet.

En målning av en havsörn

Efter fridlysningen började havsörnen återhämta sig men snart hotades örnarna på nytt av oss människor. Den här gången av våra utsläpp av miljögifter. Från industrier, trafik, jordbruk och hushåll släpps det ut mängder av miljöfarliga ämnen i naturen. Eftersom havsörnen befinner sig högst upp i näringskedjan blir den slutstation för miljögifter som fiskarna fått i sig och som bryts ned långsamt.
Bild: Old White-Tailed Sea Eagle, Ferdinand von Wright. Finnish National Gallery, Public Domain Marked.

En teckning av ett havsörnshuvud.

På 1970-talet var havsörnen nästan utrotad i Sverige. Detta visade att problemen med miljögifter PCB och DDT i Östersjön var stora. År 1971 startade Svenska Naturskyddsföreningen ”Projekt Havsörn” för att försöka rädda arten. På vintrarna lades giftfri mat ut åt örnarna. Inventeringar, skyddande av boplatser och mätning av miljögifter i ägg ingick också i arbetet. Detta, tillsammans med förbud mot bland annat PCB och DDT, har gjort att det nu åter lever havsörn längs i stort sett hela Östersjökusten.
Bild: Nederlandsche vogelen, Haliaeetus albicilla. Koninklijke Bibliotheek, Public Domain Marked.

Brist på bostad

Havsörnen lever oftast i cirka 15 år men den kan bli uppåt 30 år gammal. Den bygger sitt bo av grenar och ris uppe i trädkronor. Boet används av samma par år efter år och byggs på varje år. Till slut blir det väldigt stort och kan ha en diameter på två meter, vara flera meter högt och väga upp till 1 ton! Det krävs ett gammalt, stort träd, gärna en tall, för att bära ett sådant stort bo. Numera lämnar skogsbruket sällan träd att bli riktigt gamla. När havsörnarna nu blir fler är det svårt för fåglarna att hitta träd som är tillräckligt kraftiga för att bygga i. Det har uppstått bostadsbrist. De tvingas bygga i träd som är för klena och boet riskerar att rasa.

Gråsäl

Bild: Grey seal with hydration eye rings. bodsa via Wikimedia Commons, CC0.

En annan toppkonsument i Östersjön är gråsälen. Sälen har jagats här sedan de första människorna kom till kusttrakterna kring Östersjön för 10 000 år sedan. Nät, fällor och skjutvapen är olika metoder som har använts vid säljakt. Sälar klubbades också ihjäl. Sälens skinn, olja och kött har varit viktiga delar i hushållet. Så sent som under andra världskriget såldes sälkött i Stockholms butiker. Skinnet blev till varma kläder och vattentäta skor. Fettet, som kallas späck, smältes och användes som bränsle i oljelampor.

Två kvinnor drar upp en säl.

Sälen var alltså viktig, men den sågs också som ett skadedjur och en konkurrent till människan om fisken. Fiskeredskap som tagit lång tid att tillverka kunde förstöras av en säl på en natt. På 1800-talet blev fisket ekonomiskt viktigare än sälen. För att skydda fiskeredskapen och fångsten från sälarna infördes skottpengar på säl i länderna kring Östersjön. Vid sekelskiftet 1800–1900 fanns det upp emot 100 000 gråsälar i Östersjön. Under första delen av 1900-talet jagades den hårt och sälarna minskade kraftigt.
Bild: Källskären i den sörmländska skärgården. Stephan Janzon, Sörmlands museum. Public Domain Marked.

Två män på sälfångst i skärgården.

Som toppkonsument har gråsälen precis som havsörnen varit hårt drabbad av miljögifterna PCB och DDT. Sälarnas förmåga att få ungar slogs ut nästan helt på 1960-talet. När gråsälen fridlystes 1974 fanns det färre än 4 000 djur kvar. Men fortfarande klagades det på sälen. Företrädare för fiskare på ostkustens tyckte inte att man skulle fridlysa arten. De menade att antalet fortfarande var för högt.
Bild: Fångst av två sälar utanför Oxelösund. Stephan Janzon, Sörmlands museum. Public Domain Marked.

Två män drar upp en säl vid skärgårdskusten.

Efter fridlysning och förbud mot PCB och DDT började gråsälen liksom havsörnen sakta återhämta sig. Idag finns det omkring 40 000 gråsälar i Östersjön. Men ökningen är inte konfliktfri. Sälarna orsakar stora skador för yrkesfisket, framförallt för det småskaliga kustfisket, som redan tidigare haft låg lönsamhet. De äter fångsten och skadar redskapen. Fiskare som drabbas av sälskador kan numera få ersättning av staten, och en viss skyddsjakt på säl får bedrivas.
Bild: Sälfångst på Källskären. Sörmlands museum, Public Domain Marked.

Miljögifternas påverkan på djuren och människorna

Eftersom miljögifter samlas i sälar och havsörnar är bägge arterna numera viktiga i miljöarbetet. De ingår i det så kallade Nationella miljöövervakningsprogrammet för kust och hav. Att följa deras tillstånd är viktigt för att försäkra oss om att vi själva inte ska drabbas av skadliga effekter från miljögifter. Även vi människor befinner oss nämligen högst upp i havets näringskedja eftersom vi äter fisk och skaldjur. Vi får i oss samma gifter som sälar och havsörnar. Havsörnar och sälar som mår bättre är tecken på att havsmiljön är tillräckligt ren för att producera bra mat också för människan.

Halterna av PCB och DDT har minskat kraftigt efter att förbudet införts. Men istället släpper vi ut andra ämnen som riskerar att ge liknande effekter. Inom EU finns idag mer än 140 000 kemiska ämnen. En del sprider vi avsiktligt som bekämpningsmedel i jordbruket. Andra hamnar oavsiktligt i miljön vid till exempel sopförbränning. Vissa miljögifter är omedelbart giftiga för växter och djur. Andra kan ha långsiktig verkan genom att vara hormonstörande och påverka fortplantning eller vara cancerframkallande. Genom att noga följa hur havsörnar och sälar mår, kan vi i framtiden förhoppningsvis tidigt hitta miljögifter i naturen.

Hur fungerade navigeringen mellan skärgårdsöarna bara med hjälp av naturen? Det är vad nästa kapitel handlar om.