Det var nog inte många som saknade de gamla bostadstälten som under övningsperioderna hade stått uppställda i ena kanten av heden efter de stora lägerbarackerna i slutet av 1800-talet.
Manskapet hade sovit på halm, tätt ihop. Officerarna däremot hade redan på ett tidigt stadium övergivit tälten och istället hyrt rum i köpingen.
Soldaternas sängar bestod av halmmadrasser på träbritsar. Varje soldat fick stoppa sin egen madrass och noggrannheten avgjorde hur knöligt underlaget blev. Sängarna stod tätt och luften kunde vara mättad av snarkningar och kroppslukter. Men det var ändå en standardhöjning, för i de nya barackerna fanns tak och väggar som skyddade mot regn och blåst.
Madrassvar och putvar delades ut och så fick vi stoppa dem med halm. Det gällde att bedöma fyllnadsgraden. Blev det för mycket kunde man inte ligga på dem och blev det för lite kändes stålbottnen.
Albert Rothstein var inkallad 1915–16 för att göra sin studentvärnplikt på 500 dagar.
Under 1800-talet utvecklades stridstaktiken, vilket krävde längre utbildning. Därmed ökade också kraven på inkvartering, mathållning och tvättmöjligheter.
För manskapet byggdes stora lägerbaracker. Eftersom de gjordes efter typritningar såg de i stort sett likadana ut på alla Sveriges militära övningsplatser.
Barackerna på Malma hed byggdes 1878–79. Ursprungligen var de fyra.
Vid lägerbarack 4. Här sov man på britsar av trä och det fanns inga kaminer eller spisar i huset eftersom övningarna mest hölls sommartid. Foto:1910-tal, Malmköpingortens Hembygdsförening.
Han förde oss till ett förråd där vi genast fick sätta igång med att prova uniformer. Var och en fick ut en gammal blå och en relativt ny grå exercismundering och därtill en grå permissionsmundering. Den gamla blå var från 1800-talet, luktade mycket begagnad och verkade avskräckande. Den relativt nya grå var begagnad även den men luktade bättre.
När det var klart kom skorna i tur. Två par marschkängor och ett par lägerskor. Underkläder och skjortor kunde man också få ut, men det var valfritt och de flesta beslöt att använda egna.
En gammal blå men kraftig kappa provades också ut, och så fick vi ett ställ linnekläder, jackan var den så kallade grötrocken.
Torsten Hammarin kallades som 20-åring till militärtjänstgöring på heden 1921, det år då regementet flyttade till Strängnäs.
Värnpliktiga soldater utanför ett av tvätthusen intill barackerna, cirka 1900.
Till varje barack hörde ett tvätthus. Vid långväggen kunde man stå många i bredd.
Även under övningar i fält var det viktigt att tvätta sig och raka sig, inte minst för att motverka angrepp av löss. Här används tvättfaten lite skämtsamt som mall för klippning av så kallad pottfrisyr. Foto: cirka 1910-tal.
Soldaten skall kläda sig noggrannt efter de föreskrifter som givna äro, så att dess klädsel må på en gång vara ändamålsenlig och prydlig. Han bör därjemte i allmänhet, och synnerligen då han är klädd i uniform, giva akt på sin kroppsställning och gång, så att en strikt hållning må hos honom övergå till vana. Hans ställning bör vara strikt utan stelhet, hans gång ledig och lidande, hans uppsyn frimodig och hela hans yttre tillkännagiva raskhet och flit.
Ur soldatinstruktion 1836
Två av barackerna finns kvar idag. Det ena är museum och det andra är en del av vårdcentralen.
I slutet på 1800-talet blev de inkallade soldaterna, beväringarna, allt fler. Då behövdes ännu fler bostäder och i början på 1900-talet byggdes lägerhyddorna.
Lägerhyddorna var inte bara till för att sova i, de användes också som gymnastikhus. Upptäck mer i nästa kapitel!
Öppettider och besöksadress
Tisdag–söndag klockan 10–17
Tolagsgatan 8, Nyköping
Fri entré!
Genvägar
Postadress
Sörmlands museum
Box 314
611 26 Nyköping
