Militärmakten har alltid varit hierarkiskt organiserad. Den ordning som rådde under 1800-talet, gäller till viss del än idag.

Störst skillnad gjordes mellan manskap och officerare. Inom gruppen officerare fanns sedan flera olika nivåer, främst skiljde man mellan officerare och underofficerare.

Varje regemente hade en överste som chef med en överstelöjtnant som ställföreträdare. Under honom fanns olika officerare med olika funktioner. Regementet bestod av åtta kompanier som alla hade var sin chef, de var oftast kaptener. Här fanns även en fänrik som ledde exercisen och som förde kompanifanan i strid. Fältväbeln ansvarade för disciplinen. De kompletterades av korpralerna vilka inte var officerare utan vanliga soldater med en del arbetsledande uppgifter.

Officerskåren, i bakgrunden syns bostadstält på Malma hed omkring 1863. Det som påminner om palmer är förvaringsställen för gevär, så kallade gevärsbaracker. Granris skyddade gevären mot regn.

Under 1700- och 1800-talen var officerare som regel adelsmän. Karl XIV Johan tog i början av 1800-talet bort de formella reglerna om att endast adliga kunde få höga statliga tjänster. Men i praktiken levde de kvar länge. Skillnaderna mellan de olika grupperna märktes på hur man var klädd, hur man bodde, var och vad man åt, vilka man kunde umgås med och vilka man kunde tilltala.

Officerare vilar efter maten, 1919.

När Malma hed blev militär mötesplats 1774 bodde både officerare och meniga soldater i tält under övningsveckorna. Officerarnas tält var stora, kunde innehålla både sovrum och arbetsrum och vara möblerade med säng, byrå, stolar med mera. De högsta officerarna hade egna tält.

De meniga soldaterna fick sova många i ett tält, direkt på halmen på marken. Var och en hade en liten låda för personliga tillhörigheter.

Manskapet fick stora, runda tält, som rymde ända till 24 man. Vi volontärer fingo ett tält och var och en hade sin säng, dessutom bestod vi oss med byrå och bord. Vi bibehöll dock vårt rum på Flodmanska gården, där vi hade en bra reträttplats att tillgå, i synnerhet vid regnväder och till förvaring av våra bättre persedlar. Manskapet låg på halm med ränseln till huvudkudde och kappan till täcke. Det var understundom så kallt om nätterna, att vattnet frös i handfatet.
C A Hermelin började sin officerskarriär som volontär vid regementet 1874.

Officerarna hade ofta uppassare som skötte praktiska göromål som att städa, tvätta, tömma pottor och putsa stövlar. De meniga soldaterna gjorde allt sådant själva.

Varje volontär hade en uppassare eller kalfaktor, som gjorde ren hans persedlar m m. I regel voro dessa utmärkta, pålitliga och trogna. Aldrig har jag haft så blanka skor, som på den tiden.
Ur minneanteckningar av kapten Carl Wilhelm August Hermelin, volontär åren 1874-76.

Officerarna hade sin matsal, officersmässen, i regementsbyggnaden vid torget, idag kallat stadshuset. Underofficerarna hade egen mäss i en byggnad intill, även kallad paviljongen. De meniga hade sina mathallar.

I regementsbyggnaden togs också viktiga gäster emot, som till exempel kungen. Utforska historien bakom byggnaden som idag är Stadshuset!