Ett jakthorn kunde höras mycket långt. Och det var så militärmusiken började, som ett sätt att meddela sig över stora avstånd.

Landtrupper till fots använde trummor och pipor medan de ridande trupperna hade pukor och trumpeter. Instrumenten blev med tiden fler och militärorkestrar bildades.

När Södermanlands regemente bildades 1627 ingick både trumslagare och blåsare men i början av 1700-talet tog man bort blåsarna för att spara pengar. Bara trumslagarna blev kvar.

Regementets musikkår.

När Gustaf Adolf von Siegroth hade blivit regementschef 1771 såg han till att väcka liv i militärmusiken. Han anställde musiker och upprättade bland annat en turkiskt inspirerad så kallad Janitschar-orkester. Det var en blåsorkester med kraftfull slagverkssektion.

Det gick bättre att marschera när trummorna slog takten. Själva kåren utgjorde en blandad skara. Från feta och präktiga äldre underofficerare ner till små spinkiga trumslagare.
När bataljonschefen tog ut hela sin styrka på någon längre marsch, lät han musikkåren gå i täten under första marschpasset. Längre orkade inte kåren gå, men det hände att den mötte oss på hemvägen och muntrade upp de trötta rekryterna under sista passet.
Marschen avslutades då med att musikkåren med "tamburmajoren" i spetsen efter en sväng på heden gjorde halt och lät hela bataljonen marschera förbi till tonerna av regementets paradmarsch. Det piggade upp, takten i leden blev bättre.

Albert Rothstein var inkallad 1915–16 för att göra sin studentvärnplikt på 500 dagar.

Regementets musikkår kom att successivt utökas under hela 1800-talet och regementet hade en egen musikskola som låg i Nyköping.

Militärorkestern spelar upp till dans 1914.

Den militära musiken fick stor betydelse även för musiklivet ute i samhället. I Malmköping spelade regementets orkester vid militära ceremonier men de gav också offentliga konserter och spelade upp till dans vid den allmänna dansbanan.

På midsommarafton var dansbanan lövad och fin, musiken spelade i högan sky och det var trevligt värre. Vi fingo väl även någon extra förplägnad. Den blå uniformen var nyborstad och knapparna extra blankade, på mössan hade vi en mässingsplåt med hästsvans upptill - det kallades visst för paradmundering. Några små uppträdanden inträffade vid dansbanan när befälet ville plocka åt sig våra flickor men allting redde upp sig till det bästa.
Torsten Hammarin kallades som 20-åring till militärtjänstgöring på heden 1921, det år då regementet flyttade till Strängnäs.

Regementet fick sin paradmarsch, sin egen signaturmelodi 1874. Den är troligen komponerad av C. A. Lundvall.

Förbimarschen aflöpte utan några störande intermezzon. Stolt fladdrade våra gula dukar för vinden, förda av käcka underlöjtnanter. Man kunde med Strengnässkalden säga "Högt och festligt svaja Sörmlands fanor, regementet med de gamla anor". Med lugna taktfasta steg under de välkände tonerna av regementets marsch, ryckte kompani efter kompani i långa linjer förbi sin konung. Fanorna sänktes och sablarna blixtrade vid den kungliga saluten. Nu kommenderade vår Kapten "Gif - akt" och därpå "se till höger". "Bra gossar" hördes konungen utropa. Vi voro förbi och hade bestått provet.
Kapten CA Hermelin om en manöver 1882.

Då regementet flyttades till Strängnäs 1921 och hela regementet marscherade ut från Malmköping för sista gången, var det till "Södermanlands regementes paradmarsch".

Förutom musiken fanns det många fler traditioner på Kungliga Södermanlands regemente. Läs mer om det i nästa kapitel!