Genom reformationen under Gustav Vasas tid på 1500-talet blev den svenska lutherska kyrkan knuten till kungamakten och staten. Kungen blev då kyrkans överhuvud. Vilken roll spelade kyrkan i soldaternas vardag?

Inför avgörande bataljer i krig hölls alltid gudstjänst. Under 30-åriga kriget 1618–1648 använde svenskarna fältropet "Gud med oss" när trupperna skulle kommenderas framåt till strid. De katolska motståndarna använde "Jesus Maria" vid samma tillfälle.

Kyrkan betraktade regementena som församlingar, vilket blev särskilt tydligt i krig utomlands. Då skickade man ut ett kringflyttande domkapitel, det vill säga en samling präster knutna till domkyrkan, tillsammans med trupperna.

Kyrkoparad i kyrklunden 1896.

Även i fredstid ingick kyrkliga ceremonier i vardagen. Sedan 1600-talet hade varje regemente tre präster. På 1700-talet kallas en av dem regementspastor och de två andra bataljonspredikanter. På Malma hed hölls bönestunder, korum, varje morgon och kväll. Ibland var hela regementet uppställt, ibland var soldaterna indelade bataljonvis. Bönestunden varade ungefär en timme. På söndagar var det högmässa och aftonsång. Långt in på 1900-talet var gudstjänsterna obligatoriska för alla. När hela eller halva regementet var med, var man utomhus. Annars höll man till i kyrkan.

Kyrkan restaurerades 1898.

Regementets präster höll katekesförhör med soldaterna. Även då nyttjades Lilla Malma kyrka. På grund av kyrkans storlek kunde man bara vara två kompanier, cirka 300 man, åt gången vid förhören.

Regementet påverkade Malmköpings utveckling på många sätt. Soldaterna bidrog mycket till att det faktiskt blev en köping. Hur staden växte fram och varför Malmköping egentligen skulle heta Gustafs stad, det kommer vi att utforska i nästa kapitel.