Den som ställde upp med häst och ryttare i kungens vaktstyrka slapp betala skatt. Det bestämdes år 1279 och det blev grunden till att adeln bildades och att militärväsendet utvecklades. Någon fast armé fanns inte.

Vid krigsfara utsågs mellan var tredje och femte man till soldat. Vid behov kunde man också leja soldater utomlands, de stred mot betalning och kallades legoknektar.

Indelningsverkets grundande

Båda dessa system hade nackdelar – det första var orättvist och det andra mycket dyrt. År 1682 infördes istället indelningsverket som var i bruk fram till 1901. Vad var då indelningsverket? Man kan säga att det var ett system för att ha en vältränad armé som snabbt kunde kallas in, utan att staten behövde betala lön till soldaterna.

Istället var det bönderna som fick stå för avlöningen. Några bondgårdar bildade ett rote som hade ansvar för en soldat, vilket innebar att ge soldaten bostad, mat och övrigt livsnödvändigt. För bönderna fungerade detta som ett slags skatt samtidigt som de slapp att själva bli utskrivna till soldater.

Sergeant E. R. Ohlson, fanjunkare C. A. Ahrén och sergeant K. Jansson på manöver vid Malmahed vid början av 1900-talet.

Systemet brukar kallas för det ständiga knekthållet. Samtidigt fanns rusthållen där gårdsägaren, vanligen på stora gårdar, åtog sig att anskaffa och underhålla en ryttare med häst och utrustning. För detta blev rusthållaren befriad från grundskatt.

I ett samhälle, där byte av varor och tjänster var vanligare än kontanta pengar, var detta ett naturligt sätt, både att avlöna anställda och betala skatt. Till exempel fick officerare, präster och andra statligt anställda, gårdar att försörja sig på.

Mellan jordbruk och militärövningar

Att indelningsverket fungerade berodde bland annat på att övningarna tog så pass kort tid att man också kunde sköta sitt jordbruk hemma på torpet.

Under 1800-talet började systemet bli både opraktiskt och föråldrat. Ett av skälen var att det grundade sig på en enda grupp, nämligen bönderna. Och den gruppen blev stadigt mindre, i takt med att nya näringar växte fram, industrialiseringen tog fart och allt fler flyttade till städerna.

Värnplikt i Sverige

Fältövning 1895

År 1812 infördes beväringen, en form av värnplikt som fungerade som personalreserv till den indelta armén. Beväringarna var mellan 21 och 25 år och gjorde en förenklad värnplikt i cirka 10 dagar per år. Man kunde dock betala och därmed låta någon annan göra ens uppgift. Beväringarna var oftast bonddrängar i det civila. Beväringstiden utökades successivt så att den var 90 dagar år 1890.

År 1901 avskaffades indelningsverket och ersattes med allmän värnplikt. Alla män blev nu skyldiga att göra militärtjänst under en viss tid. Systemet fungerade fram till mitten av 1990-talet och från 2010 ersattes den av en frivillig utbildning. 2017 återinförde regeringen värnplikt som nu är könsneutral.

Medan musiken spelade och vi skyldrade gevär vecklade chefen för fanvakten ut regementets gula fana med den svarta gripen. Officerarna sänkte sina sablar. Det var ett imponerande militärt skådespel åtminstone för mig som dittills inte varit med i större förband än bataljon.
Albert Rothstein var inkallad 1915-16 för att göra sin studentvärnplikt på 500 dagar.

Hur såg livet på heden ut? Följ med till nästa kapitel för att läsa mer om Södermanlands regementes möten i Malmköping, hur soldaterna utbildades och tränades!