Ungdomar blev en egen, tydligt avgränsad åldersgrupp först på 1950-talet. Betyder det att ungdomar och ungdomssgäng inte fanns innan dess? Läs om ungdomar och ungdomsgäng genom historien, från vikigatåg till motorcyklar. 

Dessa gäng

Den som följer nyhetsflödet idag stöter i princip dagligen på ordet gäng. Oftast i den kriminella varianten. Gäng har kanske aldrig varit så belastat med negativa associationer som nu. Samtidigt är det fullt möjligt att prata om "ett härligt gäng" och i populärkulturen frodas de i olika konstellationer.

Sätt däremot "ungdoms-" framför "gäng" och det blir genast lite mer komplicerat. Å ena sidan är ungdomen mer hyllad än någonsin. För en del väcker ordet ungdomsgäng en känsla av romantisk nostalgi; en sund upprorsanda. För andra leder det till en omväg på vägen hem för att slippa passera centrum.

Oavsett vilket tänker vi oss lätt att ungdomsgäng är en relativt modern företeelse. Var det bättre förr, när vuxenvärlden satte stopp för ungdomligt bus med tydlig och fast auktoritet?

Nja, att ungdomar samlas i grupper och uppträder mer eller mindre störande i omvärldens ögon är verkligen inget nytt. Men vilka uttryck har detta tagit sig i historien? Och hur har det stått till med ungdomsgängen i Sörmland genom århundradena?

En grogrund för ungdomsgäng? Vikingar som de beskrevs på en skolplansch från 1930-talet.

Jobbiga småbrorsor

Vuxenvärldens vanligaste förklaring till att unga samlas i gäng är att det råder brist på vettig sysselsättning. När "kidsen" inte har något att göra klumpar de genast ihop sig och drar runt och ställer till med ofog, brukar det låta. Lösningen är ofta uppbyggliga aktiviteter av olika slag. Att hantera sysslolösa ungdomar kan vara nog så knepigt, det visste de redan under vikingatiden.

För dryga tusen år sedan rådde det ett arvsystem här i Norden, den äldsta sonen var den som ärvde gården. Men för varje bror som ärvde fanns i regel också ett antal missförstådda mellanbröder och bortklemade småbrorsor. Samhället var fullt av sysslolösa och mer eller mindre bittra unga män.

Många arkeologer menar att det var just detta som drev det fenomen som vi idag kallar vikingatågen. Att skicka bort sina störiga småbrorsor på långa handels- och plundringsresor var ett fiffigt sätt att erbjuda både äventyr och framtidsutsikter, samtidigt som de försvann ur vägen under överskådlig tid.

Genom vikingatågen erbjöds möjligheten att vinna respekt och ära. Om de sedan, vilket hände allt som oftast, inte återvände kunde de åtminstone få en pampig runsten med sitt namn på rest som minne över sig.

Denna runsten i Mariefred är rest över Harald, en av deltagarna i Ingvarståget. Av runtexten framgår att de dog i "Särkland" och att stenen är rest av Haralds mor Tola.

Ett av de mer berömda vikingagängen kan vi läsa om på ett antal runstenar utspridda i Strängnäs kommun. Dessa vikingatida sörmlänningar deltog i det så kallade Ingvarståget, en expedition uppkallad efter ledaren för hela företaget. Det finns minst 25 runstenar kopplade till detta vikingatåg varav hela 15 här i Sörmland. Att historien slutade olyckligt framgår med all önskvärd tydlighet.

Enligt runtexterna ska allt ha fått ett tragiskt slut någonstans i det område som vikingarna kallade Särkland. Begreppet motsvarar ett stort område kring Kaspiska havet som bland annat innefattar dagens Turkiet, Iran och Irak. Det som gör Ingvarståget extra spännande är att vi faktiskt har något så ovanligt som en skriftlig källa som berättar om expeditionens öden och äventyr. En isländsk saga nedtecknad under medeltiden berättar om just detta vikingatåg. Enligt uppgifter från sagan ska Ingvar och hans gäng ha mött sitt öde år 1042. Att en medeltida saga på detta sätt går att koppla till en verklig händelse är helt unikt.

Vikingatågen var förstås inte ett renodlat ungdomsfenomen och de ledande figurerna på vikingarnas resor var oftast mer erfarna män. Men nog utgjorde alla arvlösa småsyskon en perfekt rekryteringsgrund till dessa vikingagäng som gjorde livet surt för människor för ungefär tusen år sedan.

Problem även senare

Sysslolösa ungdomar var inget unikt för vikingatiden, det kunde vara ett påtagligt problem även senare. Läs vidare om sörmländska ynglingalag i nästa kapitel.

Läs mer om ungdomsgäng i historien