En korg från Sörmland och en korg från Egyptens pyramider kan ha mycket gemensamt, trots stor variationsrikedom och avstånd i tid och rum. Korgen är gränslös. Teknikerna är spridda över hela världen, men materialen är lokala. 

Korgtillverkning är ett av världens äldsta hantverk. De äldsta spåren av korgar hittar vi från den yngre stenåldern. Då handlar det om korgar som lämnat avtryck i lera, snarare än föremål. Korgen är ett av de mest ursprungliga hjälpmedlen för transport och förvaring som människan känner till. De är fortfarande viktiga i människors vardag.

Korgens roll har förändrats över tiden. Från att ha varit lika självklar som dagens plast- eller papperskassar har den fått en något mer tillbakadragen och mer exklusiv plats i det dagliga livet. Men korgen har inte spelat ut sin roll. I de flesta hem finns tvättkorgar, papperskorgar, brödkorgar, svampkorgar, vedkorgar, trädgårdskorgar, för att bara nämna några.

Varje gång vi går och handlar möts vi av högar med shoppingkorgar, visserligen formgjutna i plast, men med den traditionella korgens självklara form, flätmönster och lufthål. Shoppingvagnen är inte heller något annat än en korg på hjul och när vi handlar på internet gör vi det i en virtuell varukorg. Hur många gånger har vi inte läst "din varukorg är tom" när vi besöker en webbutik.

Flätade korgar av revbenstyp. Eftersom de inte har handtag kallas de kolfat.

Det behövs inte någon stor verktygsuppsättning för att tillverka korgar. Vad som behövs är en stor portion kunskap om materialet och tekniken som ska användas. Under 1800-talet och det tidiga 1900-talet kunde korgtillverkning vara en viktig binäring och ett sätt för människor med funktionshinder eller ålderskrämpor att förtjäna sitt levebröd. Det finns fortfarande relativt många korgslöjdare i Sverige. Men den roll tillverkningen hade som binäring har minskat betydligt. Däremot spelar korgmakeriet fortfarande en viktig roll i andra delar av världen. Idag tillverkas de flesta korgar vi använder i utvecklingsländer i Asien och Afrika.

Exempel på korgar från olika delar av världen.

Både lika och olika

Korgar har stor variationsrikedom i form, funktion och material. Trots det anses det rent tekniskt som två huvudgrupper, bundna och de flätade korgar. Dessa tekniker är spridda över hela världen och är i stort sett de samma som i de förhistoriska korgarna. Korgen är gränslös. Den är en stark symbol för att vi människor, var vi än befinner oss på jorden, i stort sett har samma behov.

Medan teknikerna är globala och mycket lika varierar materialen i korgar desto mer och de är så gott som alltid lokala. Granrötter används där det växer gran, palmblad där det växer palmer, olika slags gräs, bambu, rotting, näver, vass, säv, bast, träspån, järntråd och i vår tid även pappersremsor och återbrukad plast. Det gör att korgar från olika delar av världen både är lika och olika på samma gång. Och det är intressant att en korg från Sörmland och en korg från Egyptens pyramider kan ha samma form och teknik. Den största skillnaden är materialet. Rötter i den sörmländska och gräs och palmblad i den Egyptiska. På samma sätt är det fascinerande att se de geografiska olikheterna mellan korgar med samma funktion, när det gäller formspråk och skräddarsydda lösningar.

Läs mer

• Korgar: tradition och teknik /Jonas Hasselrot
• Min sjuhundrade korg /Gertrud Nilson

Olika material, men samma teknik. En bunden korg från Nepal i återbrukat material, och en äldre korg från museets samlingar, bunden i björkrot.

Bundna korgar

En bunden eller spiralbunden korg är uppbyggd genom att den är sydd eller bunden runt ett stödmaterial. Det kan vara en vidja, en bunt gräs eller halm, en grövre rot, eller som i Nord- och Mellanamerika - buntar av långa tallbarr. Materialet som används för bindningen är alltid tunnare än stödmaterialet och behöver vara följsamt för att kunna bindas eller sys runt stödmaterialet. Bundna korgar anses vara den äldsta korgtypen och de förekommer i hela världen. Det finns olika variationer på bindningsteknikerna. Korgarna kan vara allt från så täta att det går att förvara vätska i dem, till mer dekorativa korgar med genombrutna mönster. Rötter i björk och gran är det vanligaste materialen för bundna korgar i Nord- och Mellansverige. I södra Sverige har halm varit vanligt.  

Flätade korgar

De flätade korgarna kan förenklat jämföras med olika vävtekniker. På engelska heter det också weaving basket när det handlar om att fläta korgar. Det finns ett och ett otal material kan användas. Bland annat vidjor, rotting, olika slags träspån och näver. Det som är viktigt för en flätad korg är att stommen, eller det som på ett textilt språk kan kallas för varpen, är hårdare än det material som används för att fläta med. Det finns olika sätt att fläta och bygga upp en stomme till en flätad korg. Ibland skapas ett ramverk som flätmaterialet sedan flätas in i medan korgen ibland byggs upp parallellt med det som kan jämföras med varp och inslag.

Granrotskorgar

Ett korgmaterial som har varit vanligt i Sörmland är granrötter. Granrötter är sega och lätta och ger stadiga korgar. Rötterna skördas på vår eller höst. Under sommaren är det ofta för torrt vilket gör det svårt att gräva upp och skala dem. Under vintern är det mer eller mindre omöjligt att ta rötter på grund av tjälen i marken. När rötterna väl är skördade ska de barkas. Detta måste göras direkt annars blir rötterna missfärgade. Det vanligaste sättet att barka är att skrapa bort barken med hjälp av baksidan på en kniv. Det går också att få bort barken genom att dra rötterna genom en trång klyka.

Efter att rötterna har barkats kan de lindas ihop i ringar och torkas. Därefter kan de förvaras i princip hur länge som helst. Innan de ska användas läggs de i blöt en timme i ljummet vatten. Oftast klyvs rötterna i två eller flera delar innan de används för flätning. Om det handlar om bundna korgar brukar de däremot vara okluvna.

Granrotskorg tillverkad av Erna-Lill Lindén.

Skalade rötter viras med fördel ihop och torkas. Sedan kan de förvaras och blötläggas före användning.

En vanlig flätad korgtyp i Sörmland har varit korgar av revbenstyp. Då flätas granrötter in i en stomme bestående av en eller två kraftiga ringar av grangrenar där tunnare "revben" eller spröt av grangrenar är instuckna. Revbenskorgar är även vanliga i andra material, exempelvis pil, hassel och rotting.

Den här korgtypen kan tillverkas både med och utan grepe. Utan grepe kallas stora korgar av revbenstyp för kolfat. Det finns olika förklaringar, både att de användes vid kolhantering men också att de användes för skörd.

Granrötter har även använts i bundna korgar till exempel ostformar och förningskorgar samt korgar med lock. De har kunnat användas till sängar, korgar med träbotten och korgar med stommar som exempelvis vedkorgar och fiskekorgar.

Erna Lill Lindén, korgmakare

Erna Lill Lindén har varit intresserad av slöjd och självhushåll i hela sitt liv. Från början var det framför allt textila slöjdtekniker och skinnberedning som intresserade. I slutet av 1980- talet gick Erna-Lill en kurs i näverflätning. Där startade korgintresset och när det något år senare anordnades en kurs i att fläta granrotskorgar kom det att bli den viktigaste tekniken för Erna-Lill. Då gick hon en kurs anordnad av Södermanlands läns hemslöjdsförening med hemmansägaren Hilding Karlsson från Sorunda som lärare. Hilding Karlsson hade med sig korgtraditionen från barnsben och hade ärvt kunskapen från tidigare generationer.

Erna-Lill Lindén skalar insamlade rötter, ett tidskrävande arbete.

Korgmakare Erna-Lill Lindén i arbete.

Flätade granrotskorgar i olika modeller tillverkade av Erna-Lill Lindén.

Efter kursen fortsatte Erna-Lill att tillverka korgar, främst av revbenstyp men provade även andra korgtyper. En inspirationskälla var Sörmlands museums samlingar. Med tiden utvecklade och förfinade Erna-Lill sin egen korgstil. Hennes korgar kännetecknas av stor noggrannhet och en välbalanserad form.

Erna-Lill har aldrig varit korgmakare på heltid men har sedan hon flätade sin första korg regelbundet fortsatt att tillverka korgar. Under åren har Erna-Lill hållit en hel del kurser i konsten att fläta granrotskorgar.

Erna-Lill tillverkar inte längre korgar till försäljning men håller gärna kurser för att sprida kunskapen vidare. Förutom granrotskorgar har Erna-Lill tillverkat korgar och fat i näver, både i helnäver och flätat. Hon har också ägnat sig åt pilflätning och hade under en tid en egen pilodling.

Film

Här kan du se en kort film där Erna-Lill Lindén tillverkar en korg.

I projektet Att synliggöra det osynliga har vi dokumenterat slöjd och hantverk, för att trygga traditionell slöjd- och hantverkskunskap – en del av vårt immateriella kulturarv. I den långa versionen av filmen går Erna-Lill igenom alla steg i hur man tillverkar en granrotskorg. Se den långa filmen här. 

Granrotskorgar i museets samlingar

I Sörmlands museums samlingar finns det många korgar och andra föremål som är tillverkade av granrötter, något som visar hur vanligt det var med granrotskorgar i länet.

Korgtillverkning kunde vara en försörjning på äldre dagar för statare, arrendatorer och småbönder när orken att arbeta med jordbruk minskade. I museets samlingar finns revbenskorgar med och utan lock och grepe, korgsängar, fiskekorgar, bundna ostkorgar för att nämna några. Du kan se fler exempel på korgar i museets berättande magasin eller genom att söka i museets databas. 

Se mer

• Besök museets berättande magasin och se korgar från samlingarna
• Se fler korgar i museets databas över foto- och föremålssamlingarna