En dag år 1915 passerar en fotograf en liten gård utanför Strängnäs. Där träffar han Ture och Karolina. Under besöket blir Ture nyfiken och vill lära sig mer om fotografering och kameror. Det visar sig bli ett intresse som håller hela livet. Vilken tur för Ture! Och för oss! Idag finns nämligen mer än två tusen av hans bilder kvar.
Här kan du se en del av Tures bilder. Vad berättar de om hur det var att bo på ett torp i Sörmland under början på 1900-talet?
1914 flyttar det nygifta paret Ture och Karolina Ärlund in på torpet Karlabyå i Härad utanför Strängnäs. Med följer också Karl som är Karolinas son från ett tidigare äktenskap. När Karl blir vuxen gifter han sig med en kvinna som heter Edit och tillsammans får de sonen Börje. Men Karl flyttar inte hemifrån utan bor kvar på torpet med sin nya familj.
Här står hela familjen framför torpet Karlbyå år 1929. På bilden ser vi från höger: Ture, Karolina, Karl, Edit och lilla Börje längst fram.
Ett år efter att den lilla familjen flyttade in råkar en fotograf ha vägarna förbi Ture och Karolinas torp. Ture blir nyfiken och börjar ställa frågor om fotografering. Fotografen lär Ture att hantera en kamera, och visar hur bilder framkallas och kopieras.
Ture är fast! Han skaffar sig snabbt en egen kamera och fotar nästan jämt. Favoritmotiven är den egna familjen på torpet och människor som är på besök. Det spelar ingen roll om det är vardag eller fest, Ture fotar ändå. Ibland låter han någon annan sköta kameran och dyker då själv upp på bilderna.
Tures första kamera som han skaffade 1915. Denna typ av kamera kallas magasinkamera.
Nu är det dags att titta på några av de bilder som Ture tog med sin kamera. På bilderna ser du Ture och hans familj men också släkt och vänner. De flesta av barnen på bilderna är lille Börjes kusiner.
Titta igenom fotoalbumet och fundera på frågorna:
Frågor:
- Vad berättar bilderna om livet på torpet Karlbyå?
- Hur tror du det var att växa upp på torpet Karlbyå?
- Hur skiljer sig ditt liv från barnens liv på Karlabyå?
Ok, nu har du fått lära känna Tures familj lite närmare. Kanske blev du inte superimponerad av alla Tures bilder. Men att sköta en kamera var en helt annan sport på den tiden.
Idag kan ju nästa vem som helst ta läckra bilder med sin telefon. Men att äga en kamera var ingen självklarhet för hundra år sedan. Vi ska därför titta lite på hur det kamerans historia och hur kameror funkade på Tures tid.
Nu använder nästa alla digitala kameror, men på Tures tid var det analogt som gällde. Själva idén med kameror började utvecklas redan på 1700-talet.
Den första fototekniken som blev känd på allvar kom 1839 alltså ungefär 75 år före Ture skaffade sig en kamera. Men då var det i princip omöjligt att fota människor eller djur. Det som fotades behövde nämligen vara helt stilla i ungefär 10 minuter för att bilden inte skulle bli suddig. Så de första kamerorna användes mest för att ta bilder på hus och prylar.
Ture skjutsar Karolina tillsammans med skogsvaktare Arvid Svensson år 1940. Denna bild hade inte gått att ta med tidiga kameror från 1800-talet.
Senare under 1800-talet kom flera nya tekniker som gjorde det möjligt att börja fota levande varelser. Men det var krångligt nog ändå. Varje bild krävde både långa förberedelser och efterarbete i form av så kallad framkallning. En vanlig teknik på den här tiden var att använda små rutor av glas, så kallade glasplåtar. Glasplåten skulle först doppas i en blandning av olika kemikalier för att sedan sättas på plats i kameran. Efter själva fotograferingen skulle bilden framkallas i ett speciellt laboratorium som kallas mörkrum. Om kemikalierna hann torka var bilden förstörd. Fotografen hade dessutom bara tio minuter på sig från förberedelse till färdig bild. Detta gjorde det riktigt lurigt att fota utomhus och tekniken användes mest i särskilda fotoateljéer.
Allt detta joxande gjorde att det nästa bara var proffs som höll på med fotografering. Men så småningom utvecklades torra glasplåtar. Den stora skillnaden var att det nu inte lika bråttom att framkalla bilden i ett mörkrum. Nu kunde fotografer börja resa omkring och fota allt möjligt. Själva bilderna kunde framkallas senare. Så småningom kunde folk som inte arbetade med fotografering skaffa sig en kamera, även om det var ganska dyrt. Och trots förenklingen var det fortfarande mycket du behövde kunna för att fixa dina egna bilder. Det är ungefär dit vi har kommit när Ture upptäcker sitt nya intresse.
Frågor:
- Vad är den största skillnaden mellan Tures fotografier och bilder som vi tar idag?
- Hur är bilder som källa till historien? Vilka fördelar och nackdelar har bilder som källa?
Tures fotointresse höll i sig och idag finns mer än 2000 av hans bilder kvar. Bilderna är från tiden då han skaffade sig sin första kamera och sträcker sig fram till 1940-talet. Det är en period på mer än 20 år. Men det handlar förstås inte om digitala bilder på en hårddisk, sticka eller i molnet. Nästa alla bilderna finns på glasplåtar.
Fråga
- Tror du att dina egna bilder kommer finnas kvar lika länge som Tures?
Lektion 2 innehåller sex övningar. Du har precis genomfört övning 2.