1910-talet är Nyköping en stad med cirka 9800 invånare. Det pågår mycket i den lilla staden: industrin och hantverket växer med nyinvigda fabriker, verkstäder och järnvägsförbindelser. Nya människor flyttar till staden och nya bostäder byggs. I en tid där allt verkar förändras kommer funderingar upp om över hur historien och kulturarvet kan bevaras. Då börjar förberedelser inom Nyköpings Fabriks- och hantverksförening för ett museum.

Den 30 maj 1913 bildas föreningen Södermanlands länsmuseum. Staten upplåter Gamla Residenset till den nya föreningen som utrustar byggnaden med ny inredning. 1916 tillträder Martin Nilsson som intendent – och han kommer att prägla det blivande museet.

Martin Nilsson föds 1879 utanför Kristianstad som son till en folkskollärare. Han går i sin fars fotspår och blir själv lärare efter att ha tagit sin filosofikandidatexamen i Lund år 1904. Som läroverksadjunkt kommer han 1908 till Nyköpings läroverk och blir så småningom också föreståndare för Föreläsningsanstalten.

Som i hela museisektorn i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet finns det ett stort intresse för allmogekulturen. Industrialiseringen uppfattas som ett hot för bondekulturen och museer i hela landet försöker samla in så många materiella vittnen som möjligt. 1948 ser Martin Nilsson tillbaka på den tiden och anser att "gamla goda hantverkets redskap och alster snabbt försvann för industrins produkter".

År 1915 anställs vaktmästaren Viktor Eriksson som bor med sin familj på Gamla Residenset. Som lön får han fri bostad, vedbrand och 25 % av inträdesavgiften. Han är också snickare på Nordiska Kompaniets verkstäder i Nyköping och tar dessutom hand om museets samling, bland annat allmogemöblerna. Han stannar i tjänsten till 1953.

Dessutom berikar flera andra donationer och deponeringar museets samlingar: Wilhelmina von Hallwyl donerar möbler från Äs gård och Sixten Strömbom, intendent på Nationalmuseum mellan 1919 och 1949, kallar museet "ett av landsortens främsta museer". Han deponerar konst i Nyköping, skickar vandringsutställningar och håller föreläsningar på museet.

År 1935 gör en ny person entré på scenen: då börjar Ivar Schnell på Södermanlands hembygdsförbund. Han skulle bli präglande för både förbundet och museet. Tre år senare blir han Södermanlands första landsantikvarie. Som arkeolog är han väldigt intresserad av fornlämningar, kyrkor och de sörmländska herrgårdarna som han avhandlar genom många skrifter under sitt yrkesliv. Under hans första år präglas museets arbetsmiljö fortfarande av delvis mycket improvisation: hembygdsförbundets kansli och dess boksamling befinner sig i Ivar Schnells egen bostad. Men under 1950-talet flyttar museet och hembygdsförbundet in i Porthuset vid Nyköpingshus där nya lokaler har inretts. Nu jobbar de båda organisationerna ännu tätare ihop. Genom Ivar Schnell som både landsantikvarie och förbundssekreterare av Södermanlands hembygdsförbund kopplas de ihop.

Museiintendent Carl Gustaf Blomberg och landsantikvarie Ivar Schnell deltar i Midsommarsfestspelen 1963 på Nyköpingshus. Som ansvariga för museet och hembygdsförbundet jobbar de väldigt tätt ihop. 
Foto: SLM OH0087-1 - Olle Hagelroth, Sörmlands museum, CC BY.

1945 växer Södermanlands Hembygdsförbund ytterligare när Södermanlands fornminnesförening gick upp i förbundet. Dess fonderade medel lämnas över till hembygdsförbundet och majoriteten av samlingen blir en del av museets samling.

1962 slås Södermanlands Hembygdsförbund och Södermanlands länsmuseum ihop. Fram till 1976 förenas de i Södermanlands musei- och hembygdsförbund. Men när Ivar Schnell går i pension 1970 inleder landstinget en utredning och de två organisationerna separeras igen. Nu grundas Stiftelsen Södermanlands museum med Södermanlands läns landsting som huvudman.

SLM A1-536 - Sportlovsaktivitet i Konsthallen: "Måla, rita, klipp på konstmuséet". Sörmlands museum, CC BY.

Kulturminnesvårdsarbetet reformeras från grunden i Sverige år 1976. Det är länsstyrelserna som får ett större ansvar inom kulturmiljöarbetet. Arbetet decentraliseras från Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer till länsstyrelserna. I samband med detta får museet ett ännu större ansvar inom uppdragsarkeologin och kulturmiljövården. 

Nanna Hermansson tillträder som första kvinnliga landsantikvarie och länsmuseichef år 1984. I en artikel beskriver hon ett samtal där en journalist frågade henne:

"Hur kan det komma sig att just Sörmland har kvinnlig länsmuseichef, kvinnlig länsantikvarie och två kvinnliga kommunala museichefer?" Sedan dess har jag funderat över frågan och det svar jag förväntades ge: "En olycka kommer...", eller: "Kulturminnesvård och museum har låg status och låga löner, ingenting för framåtsträvande grabbar"'

Under hennes tid tillämpas fler perspektiv i utställningsverksamheten för att lyfta kvinnornas historia och historiskt sett underrepresenterade ämnen. 

Kulturhistorikern och etnologen Karin Lindvall tillträder som museichef år 1998. Det är då Sörmlands museum börjar satsa på människor och deras berättelser som fokus i samlingarna och deras förmedling. Aktiviteterna i hela länet utökas. Ett exempel är utomhusutställningen "Historien i Sörmland" som idag finns på 13 platser runt om i Sörmland. Den länkar ihop den nationella och internationella historien med händelserna och utvecklingen på plats.

Sörmlands museums nya byggnad invigs 2018. 

Museets Berättande magasin som visar föremål, foton och mer som tillhörde en person, organisation eller gård. 

2018 invigs det nya museihuset mittemot Kungstornet i Nyköping: med Berättande magasin i centrum får samlingarna en plats mitt i museiverksamheten. Dessutom rymmer museihuset utställningar, bibliotek och studierum, butik, kontor och restaurang. Ett par organisationer som Sörmlands museum har haft täta och präglande samarbeten med finns nu under samma tak, till exempel Södermanlands Hembygdsförbund och Nyköpings stadsarkiv. Och än idag finns museet runt om i länet, med utställningar, visningar och aktiviteter. Med det nya konceptet – med samlingarna placerade mitt i huset, fullt synliga för publiken - utses Sörmlands museum till Årets museum 2020 i Sverige och nomineras till European Museum of the Year 2022.

Källor

Berg, Per (2011): Ivar Schnell – en legendarisk landsantikvarie. Sörmlandsbygden, s. 153-166.

Hermansson, Nanna (1990): Kvinna i museimiljö. Kulturmiljövård, 3, s. 36-38.

Hermansson, Nanna (1992): Från urholkad trädstam till förnäm dam. Sörmlandsbygden, s. 107-113.

Ohlsson, Bror-Erik (2006): Södermanlands hembygdsförbund fyller 75 år. Sörmlandsbygden, s. 65-76.

Verksamhetsberättelserna av Sörmlands museum och Södermanlands hembygdsförbund i Sörmlandsbygden (1928-2017).

Text: Larissa Borck
Redaktion: Agneta Höglander och Peter Ostritsch