Sommaren 1936 var inte som andra somrar för 19-åriga Stina Grönwall (född Axvall) från Trosa. Den sommaren var hon en av 1200 gymnaster som åkte från Sverige till Berlin för att delta i en stor gymnastikuppvisning i samband med de olympiska sommarspelen. Efter uttagningar i hela landet var Stina en av 600 flickor som tillsammans med lika många pojkar åkte tåg ner till Berlin för att visa upp sina gymnastikkunskaper.

På våren hade Hitler ockuperat Rhenlandet med sina soldater, tvärs emot Versaillesavtalet, och fler invasioner skulle följa. Europa var på väg in i andra världskriget. Året innan hade Nürnberglagarna antagits, vilket tydligt uttryckte nazisternas rasideologi. Tyskland hade tilldelats de olympiska spelen innan nazisterna kom till makten. Många menade att olympiaden borde bojkottas. 

Olympiaden i Berlin var oerhört välregisserad. Hitler tog chansen att sprida sin och nazisternas propaganda. Den olympiska elden fördes för första gången från Olympia i Grekland till Berlin - på tyskt initiativ. Det tog 12 dagar. Olympiaden tv-sändes för första gången och nådde flera millioner människor.

Genom Stina Grönwalls dagbok upplever vi de olympiska sommarspelen i Berlin 1936. En tid strax innan andra världskriget när staden myllrade av människor och då hakkorset fanns på byggnader och flaggor. En sommar då Stina upplevde minnen för livet.

"Nu skulle jag försöka berätta litet om hur man hade det i Berlin som gymnast under olympiaden. En del svenska tidningar tyckte att vi inte hade något där att göra och att vi bara trängde oss på tyskarna. Men den uppfattningen tycktes inte tyskarna ha själva för vi rönte ett mycket vänligt mottagande överallt. Det första beviset därpå fick vi i Sassnitz. Där hade långa rader av Hitler jugend ställt upp med facklor, sång och musik och tal av borgmästaren. Alla innevånare hade mött upp. Inte bara för oss utan var gång gymnaster och idrottsmän kommo dit."

"Vi tog plats på tågen. Efter en lång och obekväm resa fick vi se världsstaden dyka upp med sina tusen och åter tusen hakkors och olympiska flaggor. Berlin var festsmyckat. Våra läger låg på andra sidan Berlin. Först gick pojkarna, sedan vi. Musikkåren spelade och vi marscherade i en halvtimme till lägret. Över portarna där liksom i Sassnitz mötte oss hälsningsorden "Wir grüssen dir Jugend der Weldt". Väl på plats i barackerna var det dags för uppackning, det fanns ett 1000-tal väskor att välja på."

"Rikssportfältet var flaggprytt och där var massa folk. Det var fanfarer, musik och sång. Vi satte oss på våra platser. Flaggorna hissades. Inmarschen började, här kom grekerna, indierna, italienarna och svenskarna med Bo Lindman i spetsen. Där kom Schweiz, tjeckerna och Deutschland. Alla idrottare stod uppställda och det var tal av Hitler. Olympiska flaggan hissades, brevduvor kom. Den olympiska eden svors, förestavad av en tysk tungviktare."

"Facklor, som efter 12-dagars stafettlöpning nått Berlin och infördes genom stadion av en ung och smidig tysk pojke som tänder den olympiska elden som sedan brinner oavbrutet så länge spelen varar. Ögonblicket när elden tändes var en gripande episod som utspelades inför en stående dödstyst stadionpublik. Hitler förklarade 11:e spelen öppnade, greken lämnade blommor från Grekland. Det var belysningseffekter av fantastiska mått. Så började festspelen, den första scenen innehöll 3000 barn som bildade de olympiska ringarna. Den ena dansen avlöste den andra i strålkastarna. Den kvällen gick man från stadion med många vackra minnen för livet."

"Vi gymnaster var lyckligt lottade med stadionbiljett som vi ej försummade. Diskusfinalen där Kenneth Carpenter, USA kastade 50,48 och tog guld. Sverige gjorde svag insats, hösten 1935 var ju Harald Andersson given guldmedaljör i den grenen, men man ska aldrig vara för säker. I slägga där min vän från olympiska byn, Fred Warngård, hedrade Sverige och tog hem brons.

Jag fick också se den fyrfaldige guldmedaljören, spelens svarta meteor, Jesse Owens i full auktion på 100 m och 200 m. Han vann även i längd med sina 8,06 m. Archie Williams, USA vann 400 m på 46,5 sek.
Damernas tävlingar: 100 m loppet vanns av en amerikanska, Helen Stephens.

En ungerska, Ibolya Csak, vann höjdhoppet på 1,60 m. 4 x 100 tysk stafetten. Efter det var det dansk gymnastikuppvisning."

"Dagen 8 augusti var det träning. De sörmländska flickorna gjorde sig redo. Ett högtidligt ögonblick, jag kommer aldrig att glömma när vi tågade in till en specialkomponerad marsch och alla människor, 110 000, reste sig upp även Hitler myste på läktaren. Vid sjutiden tändes strålkastarna, vackert, ideliga applåder. Publiken var begeistrad. Även den manliga truppens uppvisning blev en fullträff!
Festen höll på till klockan 03, därefter ut i Berlins nattliv till klockan 06 då tupparna gol precis som hemma i Sverige på morgonkröken."

Ur Stina Grönwalls dagboksanteckningar

"Redan när de första leden av kvinnliga gymnaster svängde in på arenan från Marathonportalen började den första applådåskan rulla fram i det 100.000-hövade Stadion och sedan fortsatte jublet under hela den tid, som de svenska gymnasterna höllo på med sin uppvisning. Och när den manliga truppen efter väl förrättat värv tågade ut blev deras marsch runt hela Stadionbanan ett enda ärevarv, under vilket publiken stod upp i bänkarna och applåderade ända tills den sista gymnasten försvunnit ut i Marathonportalen. Det var denna väldiga publiksuccé, detta översvallande hjärtliga mottagande av de svenska gymnasterna och deras prestationer från hela den internationella publikens sida som blev det bestående och överväldigande minnet av vår stadionuppvisning."

Ur Svenska gymnasters olympiafärd 1936 av Ange Holmström

"Så skulle den sista stadionbiljetten förbrukas. Det var maratondagen. I tvåmanskanot 10 000 m vann Sverige före Tyskland och Holland. För oss svenskar var det högtidligt. Stafett 4 x 400 m, England vann före USA och Tyskland. Sverige ställde upp med Strömberg, Edfelt, Snöret och Wocken, de kom 5:a. Från maratonloppet kom täta rapporter i högtalaren. En gång låg Thore Enochson bra och blev bättre, men så småningom intogs hans plats av andra löpare.

Stinas dagboksanteckningar

Ur Stinas fotoalbum

Så lämnade vi Berlins olympiastadion, som vi kanske ej får återse men som förde med oförlömliga minnen därifrån.

Nu återstod återresan. När vi lämnade lägret vinkade i varje fönster en sovsäck och aldrig glömmer vi människorna nere vid perrongen då vi for. Men trots att återresan var slutet på det roliga var ändå inte stämningen dålig när vi lämnade. Härlig mat och dans ombord. Kamraterna hoppade av tåget här och där och ju mer man närmade sig Stockholm, dess mera moloken blev var och en och det var inte utan vemod jag steg av tåget i Nyköping och blott hade jag alla vackra minnen och en massa märken på kappan kvar av den härliga semestern."

Läs mer

• Alla bilder ur Stina Grönwalls fotoalbum på Sörmlands museums Flickr-sida
• Samlingen Olympiaden i Berlin i museets databas