Östra Långgatan 23

Huset är byggt 1904 och har en stomme av stående timmer. Enligt uppgift ska nuvarande ägarens farfar ha impregnerat fasadpanelen med sältran varefter färg fick svårt att fästa! I början av 1950-talet kläddes fasaderna därför med plattor av asbestcement, populärt kallat eternit. Plattorna var ursprungligen grå, men har sedan omkring 1980 målats i gul kulör.

Till skillnad mot många nutida fasadbeklädnader bevarar eternit husets proportioner. På huset framför dig sitter fönstren i liv med fasaden. Dessutom sticker inte fasaden ut från grunden vilket ofta blir fallet när en gammal fasad förses med utvändig tilläggsisolering och ny brädfodring. Även takutsprången har kvar sina eleganta proportioner. Originalpanelen sitter skyddad kvar under plattorna. Notera att huset har en hög charmfaktor, trots att varken tak eller fasad har något att göra med husets ursprungliga utförande. Många upplever idag materialet eternit som "kult". Man associerar till 60-och 70-talet när eternithus var vanliga och materialet hade öknamn som "fattiglappar" eller "tattarkex". I dag är eternithusen inte lika vanliga vilket kan vara en anledning att fundera över deras kulturhistoriska värde i egenskap av just "eternithus".