Bladvassen är Sveriges största gräs och kan bli fyra meter hög. Vass är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna. Vass växer vanligen i vatten, men också på fuktig jord.

Många fåglar och insekter är beroende av vass. Även människan har genom tiderna använt vass till en mängd olika saker. Bladvass användes till exempel som byggnadsmaterial redan 3000 f Kr i Sumer i nuvarande Irak. Tegelstenar varvades med vass och lera. I Sverige har vass fungerat som armering, för att hålla fast murbruk då man murar. Det har också använts som yttertak, främst på bodar, uthus och sjöbodar. Vass är ett billigt material som det finns gott om.

Vikstugan med vasstak på Lindholmen,1957. Sörmlands museum, CC BY-SA.

Vasstråna kunde också bindas till vassmattor eller användas till grövre papper om man blandade massan med lump. Lump är gamla kläder. Roten kunde torkas och malas till ett ätbart mjöl. Av det kunde man baka så kallat nödbröd i dåliga tider, på samma sätt som man kunde använda barkmjöl i brödet. När vassen är fullvuxen blir stråna hårda som ved. Av dem kunde man göra pennskaft, visselpipor och flöten. Vassens blomvippa användes till färgning och gav grön färg. Vippan kunde man också ha till att fylla kuddar och täcken.

I bänkgården vid Nynäs slott användes också vassmattor. På sjöarna skördades vass som vävdes till mattor i stora träramar. När det var kallt ute eller risk för frost på nätterna rullades vassmattor ut över bänkfönstren. Om det kom regn eller snö på mattorna blev de både tunga och sköra och knäcktes lätt. De rullades ihop och togs in på tork.
Bild: Trädgårdsarbetarna på Nynäs, 1930-tal. Sörmlands museum. CC BY-SA. 

Ung vass användes förr till foder åt boskapen under vintern. Vassen skulle helst samlas in innan den gick i blom. Det var ett tungt jobb; man vadade ut i vattnet och skar vassen med en skära eller så skötte man det från båt. Därefter buntades den i kärvar och ställdes på tork.

Man åkte in till Nyköping och slog vass. Den bands i kärvar och blev väldigt fint foder till korna. Det var fett och bra. Man stod i en mindre båt när man skar vassen, sedan lassades vassen över i storökan som transporterade hem.
Sven-Olof Eklind, född 1932, Griskär

Vass i folktron

På vassens blad finns ett så kallat bettmärke. Det ser ut som om någon bitit i bladet och i folktron finns många olika förklaringar. En sägen berättar att Gud och Djävulen tävlade om vem som kunde skapa det längsta strået. Gud skapade vassen och Djävulen skapade gräset rörflen. Då Djävulen märkte att Guds gräs var längre blev han arg och försökte bita sönder vassen och då kom bitmärket till. Den riktiga anledningen är att märket bildas då bladet växer upp ur bladslidan.

Sommarmotiv vid insjö, okänd konstnär. Sörmlands museum, CC BY-SA.

Rörflen är mycket likt bladvass men rörflen har tätare och mindre yvig vippa. Dessutom saknar rörflen förstås bettmärke.

Ända sedan början av 1900-talet har allt fler vikar fyllts av vass. Landhöjningen medför att vikar långsamt blir grundare och att växtligheten därmed ökar. Igenväxningen påskyndas av övergödningen.