Från skogen har man hämtat råvaror av olika slag som virke, ved och gärdesgårdsstörar. Skogen har också använts som betesmark. Och som skafferi och apotek. Naturtypen som finns just här vid Stendörren kallas hällmark. Vi ska titta närmare i mossan och bland barren.

Kröser, linbär, rödbär, tyssling, krösa... Lingon!

Lingon är ett av våra vanligaste bär och har många namn. Lingon växer i nästan hela Sverige, mest på torr, mager mark som här på hällmarken. Förutom lingon så har vilda bär inte plockats så mycket genom tiderna. Man kände inte till näringsvärdet i bär och de var svåra att förvara. Lingon däremot, håller sig länge eftersom de innehåller bensoesyra, ett naturligt konserveringsmedel. Dessutom är de lätta att frakta eftersom de är så hårda. Förr lagrade man lingon i vatten där de kunde hålla sig nästan hur länge som helst. De klarar kyla bra och håller sig länge under snön, något som vinterfåglar gillar. Lingon innehåller nyttiga mineraler och vitaminer, även om det rör sig om måttliga mängder.

Under 1800-talets senare del byggdes järnvägsnätet i Sverige. Det fick stor betydelse för handeln, inte minst för lingonförsäljningen. Men då första världskriget bröt ut i Europa 1914 tog ruschen slut. Men fortfarande exporterar Sverige lingon till Tyskland och Österrike.

Lingonlov

Skolplansch "September". Maj Lindman, Sörmlands museum. CC BY-SA.

En del äldre personer kommer kanske ihåg lingonlovet, eller potatislovet, som var ett vanligare namn. När folkskolan infördes 1842 hade barnen ett speciellt lov på hösten då de skulle hjälpa till att bärga det sista av skörden.

Enligt familjetraditionen åts sträpströmming ofta på skärgårdshemmanen där man hade en ko, så grädde fanns. Strömmingen fiskade man själv och lingonen plockade man.
Ulla-Britt Ericson, född 1927, Gamla Oxelösund

Sträpströmming enligt skärgårdstraditionen med gröna ärtor och lingongrädde. Sträpa betyder strypa. Ulla Britt Ericson, född Sandin 1927 i Gamla Oxelösund, har delat sitt familjerecept med Sörmlands museum.
Bild: Kerstin Pettersson, Sörmlands museum. CC BY-SA.

Lavar är organismer som bildats genom att en svamp och en alg lever tillsammans. Svampens uppgift är att ge skydd och att suga upp vatten, medan algen genom fotosyntes bidrar med energi. Tillsammans bildar de en dubbelorganism som vi uppfattar som en enhet och som vi kallar lav.

Renlavar

Grå renlav. Larissa Borck via Wikimedia Commons, CC0.

Grå renlav är den vanligaste arten bland renlavarna och kallas ofta bara för renlav. Den finns i hela landet. Den är vanligast på mager mark med gles tallskog som här på hällmarken. Den växer nästan alltid tillsammans med gulvit renlav och fönsterlav. Ofta kallas renlavarna felaktigt för vitmossa eftersom de är vita.

Renlav har använts på olika sätt. Den har spelat en ekonomisk roll som bete åt samernas renar och som vinterfoder år bondens djur. Lavar kan innehålla 90 % kolhydrater och 5 % protein. Eftersom lavarnas kolhydrater mest består av cellulosa kan vi människor inte tillgodogöra oss det. Det kan däremot djur. Under 1800-talet användes ibland lavar då man tillverkade brännvin. Då fanns som mest sjutton fabriker som tillsammans producerade ca 1 miljon liter sprit/år. Renlav kan också användas vid färgning. Torkad och pulveriserad renlav var förr ingrediens i hårpuder och parfym.

Fönsterlav

Fönsterlav i skogen. Larissa Borck via Wikimedia Commons. CC0.

Fönsterlav finns i hela landet. Den är lätt att skilja från de andra renlavarna på sitt sätt att växa, den bildar små kuddar. Tidigare användes fönsterlav till att fylla mellanrummet mellan ytter- och innerfönster på hus. Fönsterlav drar nämligen åt sig vattenånga och hindrar att det bildas fukt mellan rutorna. Idag används den till att dekorera julgrupper och adventsljusstakar. Lavar har blivit viktiga verktyg i miljövårdsarbete. De kan fungera som indikatorer och visa hur smutsig luften är. Om en så kallad "indikatorart" försvinner i ett område är det tecken på att miljön har blivit sämre.

Trots namnet är vitmossor inte vita, utan gröna, bruna, rosa eller röda! Men om vitmossan torkar så blir den vit eller vitaktig. Vitmossa trivs i fuktiga miljöer och det finns omkring 45 olika arter.

En vitmossa är uppbyggd på ett speciellt sätt, som gör att man lätt känner igen den. Skotten växer upprätt och längs med stammen sitter grenarna i knippen och i toppen finns ett tydligt "huvud". Om man tittar i mikroskop ser man att det finns två typer av celler i vitmossans blad. De gröna cellerna sköter fotosyntesen och de döda, färglösa cellerna fungerar som vattenbehållare.

Vitmossor. Larissa Borck via Wikimedia Commons. CC0.

Torr vitmossa kan suga upp mycket mer vatten än bomull - 20 gånger sin egen vikt - och gör det också mycket snabbare. Vitmossor är svagt bakteriedödande och har använts som förbandsmaterial, bland annat under första världskriget. Vitmossa har också använts som blöjor.

Torv

Torv bildas ofta av vitmossa i fuktiga och syrefattiga miljöer. Det tar mycket lång tid. På grund av syrebristen blir mossan endast delvis förmultnad vilket innebär en stor inlagring av kol. Torv kan därför eldas och räknas som ett fossilt bränsle. Torv kan också användas till mycket annat, bland annat som planteringsjord och som jordförbättringsmedel. Eftersom torv lätt suger upp fukt används den också som strö för djur och traditionellt också som fyllning i husväggar.

Lastbil lastad med torv som användes till torvläggning av Tovastugans tak.

När torven kommer i kontakt med syre börjar den brytas ner och då frigörs kolet till luften i form av koldioxid. Ur klimatsynpunkt är det därför bättre om torven får ligga kvar i marken. Mossor och lavar växer väldigt långsamt. Det är inte tillåtet att plocka större mängder på annans mark.

I nästa kapitel ska vi utforska möjliga faror som lurar i skärgården och hur man har försökt skydda sig från olyckor förut - och idag.