Skärgårdsborna brukade plocka ägg ur sjöfåglarnas bon på vårarna. Äggen var ett bra tillskott till den övriga maten, speciellt då fisket slog fel.
Ibland satte man upp holkar för att komma åt äggen lättare. Holkarna hängdes där isen gick upp tidigt så att flyttfåglarna lätt skulle hitta dem. En gård kunde ha 10–30 holkar. Det var viktigt att lämna kvar några ägg i boet som honan fick ruva. Annars tyckte hon kanske att det var ett dåligt ruvställe och ville inte komma tillbaka nästa år.
Storskrakens ägg var speciellt populära. De är stora och väger lite mer än ett och ett halvt hönsägg. Mer om skraken finns att läsa vid skrakholken, nummer tjugo. Knipan häckar också gärna i holk och har delikata ägg. Ibland kallas knipan "fattigmans höna". Andra ätbara ägg kom från trutar, måsar och tärnor. Deras ägg samlade man in på skären.
År 1968 blev det förbjudet att samla fågelägg förutom under jakttid. Idag styrs detta av EU:s fågeldirektiv. Det innebär att man inte får förstöra eller skada bon eller ägg, samla fågelägg i naturen eller avsiktligt störa fåglarna.
Ett annat sätt för skärgårdsbönderna att skaffa mat var att jaga sjöfågel. Många fåglar, bland annat ejder, jagades så hårt under 1800-talet att de höll på att försvinna. Under andra hälften av 1900-talet begränsades jakten genom lagstiftning, och fåglarna blev fler. Vissa fåglar får fortfarande jagas, under allmän jakttid, eller för skyddsjakt.
Man åt mycket fisk och sjöfågel förr. Vi sköt änder som vi sedan tog in till Nyköping och sålde.
Elis Gustavsson, född 1919, Kungshamn
Ejdern var en värdefull fågel på grund av sitt lätta och mycket värmande dun. Dunet har varit en handelsvara sedan medeltiden och på 1700-talet prisades det av Carl von Linné. När ådan, ejderhonan, lämnar redet för att äta lägger hon ett värmande och kamouflerande lager av dun över sina ägg. Detta samlades och användes till kuddar och täcken. Det såldes också och gav en viktig inkomst. Dunsamlandet upphörde vid Östersjön på mitten av 1900-talet.