Skärgårdslivet var starkt påverkat av naturen och årstiderna. Skärgårdsborna har livnärt sig på flera olika sätt, de var mångsysslare. Jordbruk, fiske, skogsbruk, säljakt, sjöfågeljakt, lotsning, fyrväkteri och transporter var viktiga delar av arbetslivet.

Jordbruk och fiske var de största delarna och befolkningen kallas därför fiskarbönder eller skärgårdsbönder. Så var det redan från medeltiden för tusen år sedan, då skärgården först befolkades, och så förblev det långt in på 1900-talet.

Till stor del var skärgårdsbönderna självförsörjande. De producerade själva mat och produkter de behövde. Men de sålde även varor på marknader i Nyköping och i andra städer längs kusten, där de också köpte sådant de var i behov av.

Farbror Otto Söderlund var lite av en skärgårdslegend. Det fanns en smedja och en såg på Krampö. De var i stort sett självförsörjande tusenkonstnärer.
Gunilla Widegren, född 1942, sommarboende på Krampö

Under andra hälften av 1800-talet växte Sveriges befolkning starkt. Även människorna i skärgården blev fler, och gårdarna växte. I stället för att ha olika djur- och förvaringshus blev det vanligt att bygga större ekonomibyggnader med kombinerade funktioner. De flesta av Aspnäsets byggnader är från den här tiden, trots att gården funnits sedan 1700-talet.

Sörmland är ett landskap med många gods som ägt land och vatten. De flesta öar i Sörmlands skärgård har långt in på 1900-talet tillhört något av godsen Hånö och Björksund. Till exempel har Aspnäset hört till Hånö, liksom öarna Krampö och Griskär. Ringsö har hört både till Björksund och till Hånö. Idag är de tre öarna privatägda, men flera andra öar tillhör ännu kustgodsen.

Äng är åkers moder

Strandängen nere vid havet användes för bete och slåtter, det vill säga höskörd. Varje år översvämmas strandängen vilket ger växterna bra näring. Därför passar de utmärkt som foder. På den torrare ängen, längre från havet, rensades barrträd, enar och en del andra träd bort för att skapa bra bete. Då gynnades gräsväxter och örter. Men vissa träd fick stå kvar, till exempel ask, alm, hassel och rönn. De träden gillade djuren. Träden gav också lagom skugga till växterna på marken. Dessutom behövdes virket. Hasselns smala grenar användes bland annat som tunnband för att hålla ihop tunnor.

Lövträden användes också till bete åt djuren. Träden klipptes så att ännu fler skott bildades efter klippningen, så kallad hamling. Lövkvistarna torkades och sparades till vintern.

Uttrycket "äng är åkers moder" visar hur viktig ängen var. Den gav vinterfoder till djuren, som gav gödsel till åkern. Storleken på ängen styrde alltså hur mycket åker som kunde brukas.

Man försökte ha jordbruksarbetet avslutat när hösten kom för då kom strömmingen in och man satte igång med strömmingsfisket. Strömmingsfisket pågick tills det blev is på vattnet. Det var den huvudsakliga näringen. Lantbruketgav inte så stora förtjänster.
Elis Gustavsson, född 1919, Kungshamn

Jordbrukets industrialisering och livet i skärgården

Efter 1945 förändrades jordbruket radikalt. Efterkrigstiden innebar specialisering, rationalisering, effektivisering och stordrift inom alla områden i samhället. Industri och kommunikation växte i snabb takt, landsbygden avfolkades, naturresurser exploaterades. Ensidigheten, med djur på en gård och spannmål på en annan gård, betydde att konstgödsel och kraftfoder måste köpas eftersom det inte producerades på gården. Det behövdes inte djur på gården för att man skulle kunna odla. Det urgamla uttrycket "äng är åkers moder" gällde inte längre.

Ängen och biologisk mångfald

Naturtypen ängen har minskat mycket kraftigt. Idag finns endast små spillror kvar av ängarna, de som en gång var stora och viktiga delar av odlingslandskapet. Men varför behövs ängen? Den är unik för att det finns så stort antal arter där. En äng kan hysa 40-50 arter av blommor och gräs per kvadratmeter. Växterna ger föda åt insekter som vi har stor nytta av eftersom de pollinerar blommorna och därmed ger oss bär och frukter. Insekterna blir i sin tur föda åt många fåglar.

Vill du följa med till nästa kapitel om "Ett vrak under ytan"? Där berättar vi om ett 1700-tals vrak som ligger kvar än idag i Stendörrens skärgård och Kung Valdermars segelled.