Mathållningen var till en början av enklaste slag. Maten lagades utomhus över öppen eld i gropar som man grävt i marken.

Ett besvär med kokgroparna var att sand och skräp blåste ner i grytorna och hamnade i maten. På Malma hed fanns kokgroparna kvar fram till 1867. Enkla kokhus, eller snarare skjul, användes en tid. 1878 kom en central order där det krävdes att kokhus med ångkokningsapparater skulle byggas vid regementena.

Maten kokades i stora järngrytor i kokgropar, som var grävda i trumslagarskogen. Vad själva maten beträffar, var den inte mycket omväxlande. Frukost korngröt utan mjölk. Middag ärter och fläsk. Kvällsmat gröt. Två gånger i veckan kokt kött istället för ärter. Oaktat denna kost, hördes aldrig några klagomål.
Kapten C A Hermelin, om tiden vid Södermanlands regemente åren 1874–1905.

Matlagning i kokgrop.

Året därpå hade skjulen på heden ersatts med två kokhus. Där härskade kokhusföreståndaren som tillsammans med meniga soldater stod för matlagningen.

Frukost och middag åt de gröt. Middagen (mitt på dagen) åt de oftast potatis och sill eller ärter och fläsk. Variationen var inte stor men det var ungefär så här matvanorna såg ut i de flesta hem på landet vid den här tiden.

En av de fyra mathallarna innan väggar sattes upp på 1890-talet.

Från mitten av 1870-talet fick soldaterna bord och bänkar och slapp sitta på marken och äta. För att de också skulle få regnskydd byggdes fyra mathallar på 1880-talet. De bestod av tak på stolpar utan väggar. Senare satte man även upp väggar med fönster. Utvecklingen var likadan på alla Sveriges militära mötesplatser.

Med muggen i den ena handen och matbesticket i den andra tågade vi till matsalen. De nakna något flottiga långa träborden och bänkarna var inte särskilt inbjudande. Dagens rätt var rotmos och fläsk som ett par "malajer" placerade i ett par stora byttor på varje bord. Alla var vi vid det laget hungriga och törstiga. Svagdricka hälldes i muggarna och mycket tack vare den slank såväl rotmoset som det feta fläsket ner.
Albert Rothstein var inkallad 1915–16 för att göra sin studentvärnplikt på 500 dagar. Malaj kallades de män som var inkallade men av psykiska eller fysiska orsaker inte utbildades för krigstjänst utan fick jobba med annat som matlagning och kontorsarbete.

Officerskårens mathållning såg helt annorlunda ut. På officersmässen serverades bland annat smörgåsbord och flera varmrätter plus dessert.

Trots att mathållning och logement förbättrades med tiden var livsvillkoren på regementet långt ifrån ideala. Därför var en välfungerande sjukvård viktig. Hur den byggdes upp finns det mer att läsa om i nästa kapitel!