Sverige har varit inblandat i många krig sedan början av 1500-talet. Anledningarna till krigen har varierat.

Det kan ha varit självständighetskrav gentemot ett annat land, som till exempel i kriget mot Danmark (Nordiska sjuårskriget 1563–70), eller Rysslands inblandning i svensk politik (Gustaf III:s ryska krig 1788–90).

En annan anledning kunde vara att avvärja hot från utlandet samtidigt som man ville göra det egna territoriet större, som till exempel Karl X Gustavs danska krig 1657–58. Då övergick Skåne, Bohuslän, Blekinge, Gotland och Ösel till Sverige från Danmark.

Ibland slutade ett krig med förlust av stora landområden, till exempel Finska kriget mot Ryssland 1808–09, då Sverige förlorade hela Finland till ryssarna. Krig kunde också inledas för att få bättre handelsvillkor med lägre tullar och avgifter på utrikeshandeln.

Byar brunno, eld sprutades ur 2 000 kanoner och kanske ur en half million handgevär. Må detta gifva ett någorlunda begrepp om en bataljdag. Menniskor stympades på tusentals sätt, trampades af slutna truppmassor under fötterna. All känsla af mensklighet är vid sådana tillfällen försvunnen, man ser med köld och liknöjdhet tusende likars lidande, utan att en gång känna böjelse till medlidande. Hvarifrån kommer denna hårdhet i ett annars känslofullt hjärta? Jag tror det är vana att se så mycket elände, som så kan förhärda menniskonaturen. Jag skulle önska att kunna skildra rysligheterna efter bataljen vid Leipzig. Alla gator voro ö fverfyllda af döde och döende; på många ställen lågo hopar af dessa olyckliga och i rännstenarne flödade menniskoblod som vatten.
Anteckningar av överstelöjtnant Carl Gustaf Klingspor, född 1786. Han deltog i slaget vid Leipzig 1813, där fransmännen under Napoleons ledning gjorde stora förluster.

Sveriges neutralitetspolitik

Den svenska krigshistorien, i bemärkelsen stora konflikter, tog slut i början av 1800-talet. Därefter har visserligen hot om krig förekommit men utrikespolitiken har kunnat föras på fredlig väg. En grund i denna fredligare politik har varit den svenska alliansfriheten som i teorin ska göra landet neutralt i krig.

Marsch på heden.

Men helt neutralt har Sverige aldrig varit eftersom olika band funnits till exempel med västvärldens länder. Den svenska regeringens handlande under andra världskriget 1939–45 har kritiserats, främst undfallenheten mot Tyskland i första delen av kriget. Man kan dock konstatera att politikens mål att hålla landet utanför kriget lyckades.

Utanför landets gränser pågick världskriget. Tyskarna hade på våren förgäves försökt erövra Verdun och på sommaren kom det fransk-engelska Somme-anfallet, som blev lika blodigt tillbakaslaget. Hemska förlustsiffror syntes i tidningarna, men i det fredliga Malmköping förnamns mycket litet av krigsbullret.
Albert Rothstein var inkallad 1915–16 för att göra sin studentvärnplikt på 500 dagar.

Mycket av det svenska välståndet efter kriget beror på att vår industri och infrastruktur stod intakt direkt efter krigsslutet – och att Sverige därmed kunde exportera industrivaror till de krigshärjade länderna.

Krigets kostnader

Det är dyrt att föra krig. Soldaterna ska utrustas, tränas, födas och få lön. En del av betalningen både till officerare och vanliga soldater var det krigsbyte man kunde ta på de olika platser som krigshärjades.

Försöksmobilisering invid lägerhyddorna i början av 1900-talet.

Plundringen var en lika självklar som fasansfull del av kriget. Svenska trupper deltog i plundrande lika mycket som sina fiender.

Slagfältet

Exempel på svenska krig på utländskt område är Karl X Gustavs polska krig 1655–60 och den del av Trettioåriga kriget på främst tysk mark som Sverige var inblandat i 1630–48. Ett krig där det egna territoriet varit krigsskådeplats är Finska kriget 1808-09, där ryska trupper marscherade in i det då svenska Finland.

Sista gångerna som sörmländska soldater marscherade iväg för att kriga på allvar var 1813 mot Napoleon och 1814 mot Norge. På bilden är soldaterna ute på övning och passerar en gård i Floda socken, mitt i höskörden.

Ett av statens stora problem då kriget var över och fred slutits, var den så kallade avdankningen. Då skulle alla soldater ha betalt. Om man hade lejt in trupper från utlandet skulle också dessa ha betalt nu, vilket kunde bli kostsamt.
Man skulle kunna säga att det var enklare att låta kriget fortsätta än att få fred och avdanka trupperna.

Vilket sammanhang det finns mellan rysk-turkiska kriget under 1870-talet och landskapet i Malmköping kan du upptäcka i nästa kapitel om "modell Plevna"!