Det var en stor dag i Malmköping när järnvägen invigdes. Den 28 oktober 1907 rullade tåget med alla inbjudna gäster in till stationen och många års kamp hade fått ett lyckligt slut.

De som kämpat var inte bara rallarna som byggt utan också alla i köpingen som lyckats förverkliga planerna på en järnväg och som själva satsat pengar.

Drömmen om en egen järnväg

Idén av en egen järnväg till Malmköping föddes vid mitten av 1800-talet då stambanan mellan Stockholm och Göteborg planerades. Eftersom Malmköping var ett samhälle med många resande, inte minst soldater, så trodde många att järnvägen skulle dras genom köpingen.

Men planerarna hade andra åsikter. Istället lade man rälsen genom tämligen obebyggda trakter söder om Malmköping. Linjen invigdes 1862 och tågen stannade vid byar som snabbt växte till stationssamhällen med namn som Gnesta, Sparreholm, Flen, Katrineholm och Vingåker. Malmköping låg utanför. Nästa järnvägsbygge, TGOJ-banan mellan Bergslagen och Oxelösund, gick också utanför Malmköping, den här gången väster om. 

Ehuru beläget i hjärtat av Södermanland, var Villåttinge härad länge en ifråga om järnvägskommunikationer missgynnad trakt, och få torde de platser vara, som haft så många svårigheter att övervinna för att järnvägsledes ernå förbindelse med yttervärlden som detta härads sekelgamla "huvudstad" Malmköping.
Ur Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1926

Malmköping första järnvägsförbindelse

Köpingens styrande insåg att de måste göra något själva. Men det var inte så lätt. Först när ytterligare en järnväg skulle byggas genom Sörmland, den mellan Stockholm och Eskilstuna, såg de sin chans. De byggde en förbindelse mellan den nya och den gamla, 23 km egen järnväg mellan Stålboga och Skebokvarn – via Malmköping.

Bygget gav jobb åt många rallare.

Trafiken drevs i det egna bolaget 1907–1932 då staten övertog ägarskapet. Med SJ:s emblem på vagnarna fortsatte persontrafiken i 30 år till, godstrafiken något längre, innan banan lades ner. Numera är en del av banan museispårväg.

Järnvägen invigdes i oktober 1907.

Den väg herrarna på några minuter befarit, ha vi behöft fyra år för att komma igenom.
Sagt av en löjtnant Wernlund vid middagen som hölls invigningsdagen.

Några av dem som reste med tåget till Malmköping var till exempel barnen som spenderade sina somrar på gymnastiklägren på heden. Du kan läsa mer om dem i detta kapitel. 

Utställningen fortsätter med hierarkin i militären och hur olika vardagar de meniga soldaterna och officerarna hade. Vi utforskar närmare hur deras liv skilde sig.