Badrum kan byggas med sunda och miljömässigt hållbara material utan risk för fuktskador. Men då krävs kunskap om och erfarenhet av olika material och hur dessa samverkar.

Badrummet i utställningen har väggar av liggande timmer som försetts med vattenburna väggvärmeslingor. Väggarna och taket har sedan lerklinats och målats med äggoljetempera. Äggoljetempera är en diffusionsöppen men fukttålig färg som inte påverkar lerans fina fukthanterande egenskaper. Därför bidrar lerkliningen på väggar och tak till en snabb uttorkning efter att ånghalten i rummet höjts i samband med duschning.
Stengrunden har noggrant lufttätats med lerbruk innan uppfyllning med skumglas, Hasopor. Det är ett mineraliskt, fuktokänsligt, kapillärbrytande isolermaterial som är tillverkat av returglas. Isolertjockleken bör vara minst 30 cm och läggs direkt på marken. På isoleringen har vattenburna golvvärmeslingor lagts ut innan golvet putsats med lerbruk. När första grovputslagret torkat igenom har ytputsen strukits ut i ett centimetertjockt lager. Ytputsen är ett lerbruk med tillsats av 1 % linolja som efter torkning impregnerats med uppvärmd linolja varefter den målats med äggoljetempera.
I duschhörnet har en duschbalja sänkts ned i lergolvet och väggarna skyddas från vatten genom glasskivor som tryckts fast i lerbruket. Det är mycket viktigt att glasväggarna tätas noggrant i skarvarna.

Golvets uppbyggnad

Väggens uppbyggnad

Kakel vs lera

I ett kaklat badrum finns inga ytor som kan absorbera fukt utan all fukt måste tas om hand av ventilationen.

Lerklinade ytor har i det sammanhanget två mycket intressanta egenskaper: extremt låg fuktkvot (klart under 3 %) och mycket snabb förmåga att absorbera stora fuktmängder. Framför allt gäller detta kondensfukt som kan slå sig ner på kalla ytor och orsaka mögelproblem.

Den här enormt snabba fuktabsorptionen och uttorkningen gör att badrum med lerklinade ytor inte behöver ventileras lika mycket som kaklade badrum. Detta innebär i sin tur mindre värmeförluster.

Av hela lerputsens tjocklek är det de två till fyra centimetrarna närmast ytan som har störst betydelse för fuktbuffring och fukttransport. Men även så lite som en centimeter lerputs gör en tydlig skillnad för fukthanteringen.

Konventionella badrum

I ett konventionellt badrum försöker man göra ytan bakom kakel eller klinkerplattorna helt fukttät. Detta för att ingen fukt ska kunna tränga igenom fogarna till bakomliggande material, ofta bestående av kartongklädd gips och träreglar. Tätskiktet skapas genom pårollning av våtrumsprimers och tätskiktsmassor eller montering av våtrumsfolie.

Ibland visar det sig dock att tätskiktet varit undermåligt, vilket gör att gipsen bakom kaklet möglar. Det har även funnits motsvarande problem med en del våtrumsskivor. Tätskikt under kakel garanteras ofta en livslängd på bara 15–20 år. Det är korta intervall med tanke på kostnaderna för en badrumsrenovering.

Ång- och vattentäthet kan också uppnås genom att täcka golv och väggar med plastmattor. Tyvärr innehåller de flesta fortfarande PVC som tillhör de miljöfarligaste materialen på marknaden. PVC innehåller klor samt hormonstörande och allergiframkallande mjukgörare (ftalater). PVC bildar också giftiga rökgaser och dioxiner vid brand.

Även tätskikten är plast- eller gummibaserade och kan innehålla kemikalier som är skadliga för hälsa och miljö. Då är det både mer resurssnålt och mer miljövänligt att använda robusta och enkelt reparerbara konstruktionslösningar med mycket lång livslängd.