En stor del av allt byggmaterial kommer från skogen. När skogen växer tar den upp mer koldioxid än den släpper ut. Därför säger vi att skogen fungerar som en kolsänka.

Skogen bidrar med förnyelsebara råvaror, så att vi slipper använda fossila bränslen och material. På så sätt bidrar den också till en minskning av växthusgaser.

Träden ger liv och syre

När träden växer tar de upp kol via fotosyntesen. När de ruttnar och bryts ned avges koldioxid. Detta är naturens kretslopp. Om vi bygger hus med trä och använder träbaserade produkter till isolering och annat, så binder vi in koldioxid i konstruktionerna.

Trä som byggmaterial har betydligt mindre klimatpåverkan än andra byggmaterial, förtusatt att träet kommer från ett varsamt skogsbruk där vi värnar en långsiktig produktion med mångfald i ekosystemet.När skogen växer tar den nämligen upp mer koldioxid än den släpper ut. Därför säger vi att skogen fungerar som en kolsänka. Samtidigt är det på sikt ett problem att vi tar bort träd från skogen och inte återför näringen. Skogsmarken utarmas. När vi återplanterar träd och återför aska samt grenar och trädtoppar till markens kolförråd så får vi ett mer hållbart skogsbruk. 

Skogen bör växa sakta och länge. Träd växer snabbt i början men växer sedan sakta om de står tätt. Bästa tillväxten får vi när träden är ca 70–110 år gamla. Mogna träd ger virke med stor andel kärna och hög kvalitet.

Olika trädslag trivs på olika marker, tall växer bäst på torr mark och gran på fuktig. Blandskogar är bra för den biologiska mångfalden och kan minska angrepp av skadeinsekter. Lövträd och tall är motståndskraftigare vid skogsbränder jämfört med granen vars grenverk är torrt. Dagens skogsbruk präglas av korta avverkningsintervaller på 50–70 år. Klenare trädstammar är lättare att hantera och ger snabbare intäkter, trots att moget kvalitetsvirke ger mer betalt. Markberedningar och avverkning med stora maskiner ger ofta skador på mark och fornlämningar.

Skogsklädda berg. Foto: Hillvid Edhager, Public Domain.

Skogen som resurs

När träprodukter ersätter andra byggprodukter blir klimatnyttan dubbel. Kol "binds in" i det som byggs och de utsläppsintensiva produkterna kan fasas ut.

Förutom att skogen bistått med virke till konstruktioner, paneler, takspån med mera så har den även försett oss med mängder av andra material. Kutterspån och sågspån har använts som isoleringsmaterial. Av kådrik ved kokades trätjära. Björknäver användes som fuktskydd på tak, för att skydda ändträ på inmurade träbjälkar, som undre lager i ett bjälklag, som skydd mellan träbjälkar och grundstenar och som tätskikt ovanför jordkällare. Mossa är mycket funktionellt som tätningsmaterial.

En arbetare bland högar med hyvlade spån som används främst som underlagstak. Foto: Ture Ekman, Sörmlands museum.

Idag finns en trend mot ökat träbyggande och ett stort intresse för att utveckla nya material baserade på råvaror från skogen. Ett sådant är biokol som erhålls vid eldning av biomassa med begränsad tillgång på syre, så kallad pyrolys. Biokol kan användas som jordförbättrande material och öka markens bördighet. 

Trä som byggnadsmaterial ses som självklart i den svenska byggnadskulturen. Men under 1900-talet hamnade trä i skuggan av andra byggmaterial och mycket kunskap har förlorats. 

Med insikten om de pågående klimatförändringarna börjar attityden till naturliga byggmaterial att förändras. Genom ökad kunskap och ny teknik, ofta med inspiration av traditionellt hantverk, börjar vi återigen upptäcka fördelarna med att bygga hus av trä.

Trähus i Sverige

Timrad parstuga med fasad av rödmålad locklistpanel. Den traditionella röda stugan är för många sinnebilden av svensk byggnadstradition.

Sprätthugget timmer på gavelröstet i Härads kyrka väster om Strängnäs. Genom en dendrodatering, som innebär att virkets årsringar analyseras, har det konstaterats att timret fälldes under 1250-talet.

I Sverige har det fram till modern tid varit självklart att använda trä som byggmaterial, både på landet och i städerna. Transporter av tungt byggmaterial var ända fram till 1900-talet mycket arbetskrävande. Därför var det en fördel att byggmaterialet fanns så nära arbetsplatsen som möjligt. Trä var oftast både billigare och mer lättillgängligt än sten och tegel. Därför byggde bönder och allmoge för det mesta sina hus i trä.

Flera omfattande stadsbränder under 1800-talet ledde till att det år 1874 blev förbjudet att bygga trähus som var högre än två våningar. Därmed kom material som tegel, betong och stål att dominera nybyggnationen av större hus under hela 1900-talet. Först på 1990-talet blev det tillåtet att bygga höga trähus.

God hållbarhet

En vanlig missuppfattning om trähus är att de inte håller över en längre tid. Tvärtom är trä bland de mest hållbara byggnadsmaterial som finns. Bara i Sörmland och Närke har mer än hälften av de äldre sockenkyrkorna träkonstruktioner som delvis är över 500 år gamla. Vissa är över 900 år gamla. De äldsta träbyggnaderna i Sverige som ännu finns bevarade är daterade till tidigt 1200-tal.

Virket förr och nu

Brädan överst i bilden är av snabbvuxen gran, vilket oftast säljs på brädgårdar och i byggvaruhus. Brädan under är tätvuxen och av furu. Den har tätare årsringar och en kådrik kärna. Det är just förekomsten av kåda som ger träet dess motståndskraft mot fukt och röta. Foto: Anton Blomgren, Sörmlands museum

En orsak till att modernt virke ofta rötskadas är att det håller en låg kvalitet. Ju högre ålder ett träd har innan det avverkas, desto större andel kärnvirke och tätare årsringar får virket. Kärnvirket innehåller kåda som ger träet dess naturligt skyddande egenskaper. Förr kunde träden vara så gamla som 150 år eller mer när de avverkades. De innehöll då en stor andel kärnvirke. Därför var virket mycket motståndskraftigt mot fukt, röta och skadedjur.

Traditionellt sett har framför allt furu (tall) använts som byggnadsvirke, men även ek och gran. Idag används nästan bara gran.

Träden växer ofta snabbt och avverkas vid mycket låg ålder, ibland bara efter 45 år. Det gör att årsringarna blir glesa. Virket får en låg kvalitet och måste därför tryckimpregneras med metallsalter för att bli beständigt.

Framtidens trähus byggs nu!

Under en lång tid har trä avfärdats som ett omodernt byggmaterial. Det har ansetts som svagt och ohållbart i jämförelse med betong och stål. Ny träteknik har bevisat att det går att bygga höga, varma, hållfasta och brandsäkra hus av trä. Ökad kunskap har kastat nytt ljus över träets stora ekonomiska och inte minst ekologiska fördelar i förhållande till andra material. Samtidigt vill allt fler leva och bo på ett sätt som inte tär på jordens resurser.

Träd växer med hjälp av solenergi. De binder koldioxid och producerar syre. Enligt en studie kan koldioxidutsläppen minska med upp till 15 kg koldioxid per kilogram trä som används.* En kubikmeter trä kan lagra ett ton koldioxid. Detta kan jämföras med produktionen av stål och cement som i stället skapar stora utsläpp av växthusgaser - hela 8 % av de globala koldioxidutsläppen.**
Därför är det kanske inte konstigt att intresset för att bygga nya moderna trähus nu är större än någonsin. Oavsett om det gäller ett nytt bostadskvarter, en skyskrapa eller ett tiny-house på hjul.

* Byggnadsstommens klimatpåverkan, Sveriges kommuner och landsting 2017.
** Making Concrete Change - Innovation in Low-carbon Cement and Concrete, Chatham house
2018

Tillgången på byggnadsmaterial har nästan alltid bestämt villkoren för hur man har byggt och vilka träslag som har använts. I de skogfattiga delarna av södra Sverige har virkesbesparande tekniker som korsvirke varit vanligt. I de mellersta och norra delarna av Sverige som är rika på rakvuxen tall har knuttimringstekniken varit mer utbredd.

Stolpverk 

Hus av stolpverk, som ibland kallas ramverk, har byggts i Sverige sedan 400-talet. Stolpverkshus är byggda med ett skelett av trästolpar. Det finns många olika typer av stolpverk, till exempel skiftesverk, korsvirke och olika typer av plank- eller regelstommar.

Skiftesverk byggs av liggande plankor som fälls in i stolpar med spår. En variant av skiftesverk kallas timring på gåt och blev vanligare under slutet av 1800-talet. Då användes timmer i stället för plankor. Metoden gjorde det lättare att återanvända gammalt timmer.

Korsvirke är en vanlig stolpverkskonstruktion där facken mellan stolparna fylls med tegel eller flätade grenar och lerbruk. Tekniken är vanligast i Skåne, Halland och på Gotland. Det beror delvis på att dessa landskap hade ont om äldre tallskog, men också för att områdena har tillhört Danmark där tekniken länge varit utbredd. Även i Sörmland finns dock flera exempel på korsvirkeshus.

När sågverksindustrin växte fram under 1800-talet blev nya stomkonstruktioner av sågat virke vanliga. Husen fick regelstommar och plankstommar. De nya byggnadssätten var virkesbesparande och därför billigare. Husen kunde också bli längre och större när man inte längre var beroende av stockarnas längd.

Stolpverkskonstruktioner syns oftast i ladugårdar eller andra stora ekonomibyggnader (se bilden på Stjärnholms ladugård ovan). Konstruktionen är helt och hållet gjord för att vara stark och samtidigt virkesbesparande. Få som går i en stor stolpverksbyggnad undgår att beundra den rymliga och öppna konstruktionen. 

Timmer

Det finns både hus av liggtimmer och stående timmer, så kallat restimmer. Liggtimmertekniken är den äldsta och vanligaste, och är oftast den som åsyftas när man talar om ett timmerhus.

Fataburen i Högsjö bruk i västra Sörmland är från 1700-talets mitt. Byggnadstypen härstammar från medeltiden och användes till att förvara värdefulla ägodelar. Det utskjutande loftet syftade till att försvåra för obehöriga att ta sig in och stjäla. 

Timmerhus började byggas i Sverige omkring år 1100. Sättet att forma timret och knutarna har varierat under olika tidsperioder och i olika regioner. I en knutad timmerkonstruktion ligger timmerstockarna på varandra och har ändarna växelvis fastlåsta, "knutade". Det gör att timret ligger still. Eftersom stockarna i ett timmerhus sjunker ihop av den egna tyngden när de torkar så får man med tiden en allt tätare stomme.

Restimmer förekommer från sent 1700-tal fram till början av 1900-talet. Tekniken innebär att man bygger med stående timmer där stockarna är ihopdymlade i sidled. Det är viktigt att man bygger med helt torrt virke, eftersom stommen annars blir otät när virket krymper vid torkningen. Därför kan man med fördel återanvända gammalt timmer.

Massivträ

Massivträ är ett begrepp som används för olika moderna tekniker som går ut på att sammanfoga brädor eller skivor av trä till bärande väggelement. Forskning visar att hus av massivträ ger både miljömässiga och hälsomässiga fördelar, i jämförelse med hus av stål och betong.*

Massivträteknik är också kostnadseffektivt. Det är brandsäkert, lättare än stål och betong och går fort att bygga. Dessutom har studier visat att människor ofta mår bättre av att bo i trähus.**

Eftersom massivträhus kan byggas med en stor andel rena naturmaterial, ger de också låga halter av hälsofarliga flyktiga ämnen i inomhusluften. Massivträhus utgör också kolsänkor som bidrar till att minska halterna av koldioxid i atmosfären.

*Byggnadsstommens klimatpåverkan, Sveriges kommuner och landsting 2017.
** Vi mår bra av trä, Monica Westman Svenselius, Linköpings universitet 2017.