"Ju mer isolering, desto bättre", tror många. Visst är isolering i många fall viktigt för att hålla ett hus varmt och torrt, men gör man på fel sätt kan det i stället leda till skador i form av mögel och röta. Genom att använda naturliga material som både kan absorbera och avge fukt får huset förutsättningar att hålla sig torrt, friskt och sunt.

Vi isolerar för att värmen i våra hus inte ska försvinna. Värme och kyla som möts strävar naturligt mot utjämning. En god isolering minskar denna utjämningseffekt. Även om det är kallt ute är det fortfarande varmt inomhus. Som bonus kan vi även få ett svalt inomhusklimat under heta sommardagar. Värme, luft och fukt uppför sig enligt enkla principer som är samma för alla hus. Med lite kunskap om dessa kan du lättare förstå vad just ditt hus behöver!

Hur sprids värme?

Värme och kyla sprids på tre sätt: genom ledning, konvektion och strålning.

Ledning sker i alla material. Ett tydligt exempel är att en varm gryta också får ett varmt handtag. Olika material har olika värmeledande förmåga. Ju bättre ett material leder värme, desto sämre isolerar det. I täta material som betong eller tegel kan värmen vandra snabbt. Trä har en mycket låg värmeledande förmåga, på grund av de många luftporerna som bryter värmeledningen. Det förklarar varför trägolv ofta är mer behagliga än stengolv att gå barfota på. Värmen från dina fötter leds mycket snabbare bort på ett underlag av sten. Däremot har de tunga materialen en stor värmelagrande massa som kan vara mycket fördelaktigt ihop med rätt värmesystem. En massiv vägg tar lång tid att värma upp, men behåller också värmen längre.

Konvektion uppstår när varm luft flyttar sig från en plats till en annan, vilket till exempel sker när ett värmeelement värmer upp luften i ett rum. På samma sätt sker konvektion när kall luft strömmar in genom ett öppet fönster och kyler ner den varma inneluften. En generell tumregel är att ju mer stilla luften är i isoleringsskiktet, desto bättre blir isoleringens värmelagrande förmåga.

Strålning behöver, till skillnad från ledning och konvektion, inte materia för att verka. Strålning kan ske i vakuum. Det tydligaste exemplet är solljuset som färdas genom rymdens vakuum och ändå värmer upp jordens yta. Eller värmen från en kakelugn.

Isolering förr och nu

Tidigare byggde man hus med ett fåtal material som kunde vara både bärande, tätande och isolerande på samma gång. Materialen var naturligt fuktbuffrande, vilket betyder att de kunde ta upp och ge ifrån sig fukt i form av vattenånga. Sedan 1950-talet har i stället konstruktionerna blivit mer sammansatta: bärande reglar och bjälkar, tätande plastfolier och isolerande mineralull.

Mineralullsisolering består av fibrer som tillverkas av sten eller glas. Eftersom materialet inte är fuktbuffrande är det viktigt att isoleringen inte utsätts för fukt. Detta brukar lösas med ett ångtätt spärrskikt av plast. Konstruktionen fungerar dock bara så länge spärrskiktet är helt. Plastfolien kan gå sönder av olika anledningar - av ålder, spikning, ovarsam hantering, möss eller annat. Det leder till att fukten kan komma in i isoleringen, men inte ut. Konsekvenserna av detta blir att det bildas röta och mögel.

Hur gör jag mitt hus mer energisnålt?

Av energianvändningen i ett genomsnittligt hus står ventilationen och otätheter i klimatskalet för ca 20%. Energiförluster genom husgrund, i ytterväggar och i fönster står för vardera ca 15%. Den resterande mängden energi, 35 %, försvinner genom vind och tak och i förbrukning av varmvatten, hushållsel och driftel.*
Oftast försvinner energi (i form av värme) genom konvektion i till exempel otäta fönster eller dörrspringor. Det bidrar till en ökad energiåtgång och en större elräkning.
Isolering av vinds- och källarbjälklag är generellt den åtgärd som ger mest nytta och är enklast att utföra. Isolering av väggar brukar däremot ge betydligt mindre effekt och kräver dessutom större åtgärder. Därför kan åtgärden många gånger kosta mer än vad man tjänar in. Då finns det betydligt billigare och enklare alternativ, som att kontrollera tätningen i dörrar och fönster och att se över ventilationen och användningen av varmvatten och el.

*Energiboken, Svenska byggnadsvårdsföreningen, 2011.

Isoleringsmaterial

Det vanligaste isoleringsmaterialet är mineralull som tillverkas genom smältning av glas eller sten. Tillverkningen av dessa kräver en stor mängd energi, och det färdiga materialet är förenat med flera hälsorisker.

Det finns många andra isoleringsmaterial som är lika bra ur isolersynpunkt men betydligt mer miljövänliga och mindre skadliga för hälsan.

Linfiber

Lin har odlats i Sverige under mycket lång tid. Carl von Linné gav växten namnet usitatissimun som betyder "det utomordentligt nyttiga". Av oljelin görs olja till färg och livsmedel. Av spånadslin tillverkas kläder och textilier, fiskenät, rep och linor - och isolering, oftast i form av skivor eller som tätningsdrev.

Linfiberisolering görs av linfibrer som är för korta för att användas i textiltillverkning. Produktionen av linisolering är mycket energisnål. Utsläppen av koldioxid uppgår till endast 2,5 % av mängden energi som krävs för att tillverka mineralull. Linfiberisolering är resistent mot röta, mögel och skadedjur. Det kan buffra fukt upp till 25 % av dess egen vikt. Linfiberisolering har också goda ljudegenskaper. Med hjälp av potatisstärkelse kan fibrerna limmas ihop till mattor.

Hampafiber

Hampa har tidigare odlats i Sverige i stor omfattning. Fibrerna har använts till tillverkning av tågvirke och textilier.

Isolering av fiber från hampaväxten görs i form av lösull eller skivor som är mellan 30–180 mm tjocka. Hampa är naturligt svamp- och bakteriehämmande. Därför behöver skivorna inte impregneras. De är fuktbuffrande och har goda ljudisolerande egenskaper. Hampa tar upp mer koldioxid vid tillväxtfasen än vad som släpps ut vid produktionen. För varje kilo isolering som används binds 1,4 kg koldioxid. Ytterligare ett plus är att hampan ogillas av möss.

Tång

Tång är ett gammalt isoleringsmaterial som är vanligt i Danmark och norra Tyskland, oftast som isolerande takbeläggning eller som tätningsdrev.

På danska Læsø i Kattegatt finns tak med isolerande tång som har klarat sig i flera hundra år. Tång är naturligt impregnerad mot röta och kan komposteras efter användning. Den enda negativa miljöpåverkan utgörs av transporterna.

Träfiber

Träfiberisolering kombinerar kutterspånets förmåga att ta upp och avge fukt med dagens krav på isolervärden. Isoleringsskivorna tillverkas av malt trä som späds med vatten och pressas ihop. Skivorna förekommer som hårda, medelhårda och porösa. De är effektiva mot stegljud och som ljudabsorbenter.

Inget lim behövs då träets naturliga lignin fungerar som bindemedel. Brandskyddande och svamphämmande ämnen tillsätts i varierande grad. 

Fårull

Alla vet att kläder av ren fårull andas bra. Det gör även fårullsisolering, som oftast säljs i skivformat, mattor eller som tätningsdrev. Isoleringen kan buffra upp till 40 % av sin egen vikt utan att förlora de värmehållande egenskaperna. Materialet tål höga temperaturer och används därför som rörisolering. Ett problem är att fårull gillas av mal. Därför kan importerad fårullsisolering ofta vara impregnerad med 1–2 % malmedel.

Cellulosafiber

Cellulosafiberisolering kan tillverkas av returpapper. Materialet har goda termiska egenskaper och är fuktbuffrande. Dessutom är ljudisoleringen god. För att göra pappersmassan mindre brandfarlig och motverka skadedjur impregneras den dock med bland annat borsyra och borax, som klassas som hormonstörande ämnen.

Kork

Korkisolering tillverkas av korkekens bark och säljs som skivor eller i finfördelad form. Den är motståndskraftig mot röta och ogillas av skadedjur. I 1 kg korkisolering binds ca 1,22 kg koldioxid.

Källa: Byggekologi, Varis Bokalders, 2014.