ATTITYDER, BEMÖTANDE OCH FÖRDOMAR

En fördom är ett antagande som grundar sig på felaktig eller otillräcklig information. Innan man möter en funktionsnedsättning på nära håll är det få som vet vad det innebär. Omgivningens olika attityder och grad av förståelse är något man måste förhålla sig till som förälder.

Man vill att det ska gå ut i media varje dag. Varje dag i flera år för att folk ska inse situationen.

När de andra barnen är borta, så har man Lucas kvar, då känner man så här: "Vad lätt det är!" För det blir lite tystare, lite lugnare. Man har tid för honom. Men det är inte det jobbiga, utan man ger honom mat och sätter sig i soffan och det är lugnt. Det blir en annan stämning. När man har de två andra hemma då bråkas det och tjattras och de ska ha, ha, ha, ha. Och det ska ske nu, nu, nu, nu.

Man vill att det ska gå ut i media varje dag. Varje dag i flera år för att folk ska inse situationen. Oftast är det: "Ja, vad jobbigt familjen har." Ja, de har jättejobbigt. Men det är liksom mer än jobbigt. Och nu står de faktiskt utan inkomst. Också. Och i värsta fall kan de bli vräkta. Och med ett flerfunktionsnedsättningsbarn.

Johan och Linda (2018)

Herregud, vet ingen någonting? Men jag kunde inte heller någonting om detta innan.

 
Ett tillfälle när vi var på Ikea och åt lunch. En äldre dam, kan ha varit en farmor eller mormor med ett barnbarn, satt vid bordet bredvid oss. Barnbarnet hade fått en chokladboll och åt upp den jättefort. Just då hade jag tagit stick i fingret på Nils och hon hade sett vad vi gjorde. Så skriker barnet: "Jag vill ha en till chokladboll!" "Nej, nej, nej, då får du diabetes som pojken bredvid här!" "Grrrrrr! Nej, man får inte diabetes av att äta chokladbollar. Suck." Det är mycket okunskap. Sedan blir man ju väldigt uppslukad i sitt eget och: "Herregud, vet ingen någonting?" Men jag kunde inte heller någonting om detta innan.

Det är oftast barn som kommer fram och de är ju mycket mer naturliga. Man ser ju att de kollar lite: "Oj, vad gör han? Vad har han? Vad har den pojken?" Vi försöker att inte göra någon stor grej av det, bara förklara lite kort vad det är: "Jo, jag behöver kolla hans blodsocker, vill du se?" Nils är ganska oberörd: "Det är ju för att jag inte har något insulin, vet du väl?" Det bekommer honom inte. Det kanske är för att vi har varit ganska öppna. Det har varit en del av honom så länge och inget konstigt i det. Jag vet någon av hans klasskompisar som ibland säger: "Får jag också ta blodsocker?" "Ja, gå och tvätta händerna, Nils kan visa dig hur han gör." Då blir han lite stolt över det.

Jenny (2018)

Man har varit rätt förstående. Samhället är sådant idag, mot vad det var förr.

Man har varit rätt förstående för Christers problem. Det är ingen som har varit... Vi har inte varit ledsna för något för att han är så som han är. Samhället är sådant idag, mot vad det var förr. Det var i början bara som man inte visste hur det skulle gå. Då var det jobbigt att träffa andra barn i samma ålder. Att inte han var lik dem. Men sedan... vi har fått så mycket trevligt folk att vara tillsammans med, och normala barn, som vi fortfarande umgås med.

Ingrid och Lennart (2018)

Hur påverkas familjen av en funktionsnedsättning? Om det kan du läsa i nästa kapitel.