Statarhustrun Hedda
Om ett ovanligt porträtt av statarhustrun Hedvig Charlotta Petterson i början av 1900-talet. Det är inte riktigt så vi är vana att personer så pass långt ner på samhällsstegen porträtteras, med en inglasad tavla med förgylld ram. Men det har sina förklaringar, vi ska återkomma till det.
Hedda föddes 1847 in i en torparfamilj vid stora Kolmossen i Lunda socken. När hon var 15 år började hon arbeta som piga. Precis som de flesta flickor i hennes ålder. Fem gårdar hann hon arbeta på tills hon som 23-åring gifte sig med den sju år äldre Anders Petterson.
Anders var statare. Som statarhustru ingick det att man skulle mjölka gårdens kor. Dagarna kunde börja vid fyra på morgonen med mjölkning och sedan gick dagen i ett med matlagning, städning, barnpassning, mer mjölkning och ibland andra sysslor på gården.
1881 flyttar familjen till Svärta gård. Några år senare dör Anders i lunginflammation. Hedda är 39 år och änka med tre barn. Barnen flyttar till Nyköping allt eftersom de fyllt 15 år och konfirmerats.
I statarlängan Norrmalm under Svärta gård bor Hedda som inhyseshjon. På godsen i Sörmland var det vanligt att man tog hand om gamla och sjuka genom att se till att de fick en bostad och enkel försörjning. Bostaden kunde vara rum i en stuga eller en statarlänga, på en gård eller ett torp. Den gamla eller sjuka blev det man kallade inhyseshjon.
Men Hedda var varken sjuk eller särskilt gammal. Så vad fick hon göra? På tavlan finns en ledtråd. Här syns nämligen en brosch i form av ett posthorn. Att hjälpa till med posthanteringen var inget ovanligt för änkor som behövde en inkomst. Kanske var det så Hedda fick vardagen att gå ihop.
Hedda blev kvar i statarbostaden Norrmalm vid Svärta gård fram tills hon var 89 år. Sina sista två år bodde Hedda på ålderdomshemmet i Söra där hon dog 91 år gammal. I museets samlingar finns fotografier när Axel besöker Hedda för att fira hennes födelsedagar. Och här börjar vi närma oss en förklaring till det här fina porträttet av en statarhustru.
Porträttet är målat 1913 efter ett foto taget tjugo år tidigare. Antagligen är det Heddas son Axel som låtit göra och ramat in tavlan. Han blev glasmästare i Stockholm. Tavlan kan nästan ses som en hyllning till han mor – statarhustrun Hedda.
