En sommar utan glass? Det är ju helt otänkbart för många! Svenskarna hör till storkonsumenterna när det gäller glass: Vi brukar i genomsnitt äta 12 liter glass per år! Men när blev glass en vardagsprodukt? Varifrån kom inspirationen till att tillverka glass i Sverige? Och varför fanns en gång Skandinaviens största glassfabrik i Flen i Sörmland? Det ska vi ta reda på nu: Följ oss genom en tidsresa om glassens historia i Sörmland och Sverige!

När kom glassen till Sverige?

Glassens historia är mycket gammal. Det vi skulle känna igen som glass idag uppfanns troligen av Katarina di Medicis sockerbagare som fryste fruktpuré eller saft under 1600-talets första hälft. Därefter blev det snabbt en trend i franska överklassen. Den första glassbaren öppnade sina portar i Paris på 1660-talet. Men det var en lyxvara som få hade råd med. Det dröjde till 1800-talet innan glassen blev mer allmän. Det berodde inte på ingredienserna utan på tillverkningen som var så komplicerad.

Cajsa Warg (1755): Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber. Göteborgs universitetsbibliotek, Public Domain. Via Litteraturbanken.

I Sverige började glassens framgång under 1700-talet: Det finns till exempel recept på "glace" (man använde det franska ordet innan det försvenskades till glass) i Cajsa Wargs kokbok från 1755! Där skriver hon om glass baserad på mjölk och grädde som blev vanligt under 1700-talet. Innan dess bestod glass av is eller snö som blandades med till exempel frukt, honung eller kryddor. Det kallades på arabiska "sharbat", som vi känner igen i vår sorbet.

Den svenska allmänheten träffade på glass vid mitten av 1800-talet, när invandrare från Italien, Schweiz, Tyskland eller Österrike började öppna glassalonger i Stockholm. 1890 började där också den första gatuförsäljning. Då fanns det en enda smak, och glassen bestod av mjölk, ägg, socker och vanilj. Mer variation blev det efter första världskriget när strutglass och andra smaker tillkom. Glassen hade dock en annan konsistens än vad vi är vana vid idag. Det beror på teknikutvecklingen som vi ska titta närmare på!

För att kunna ge glassen den mjuka konsistens som vi är vana vid idag behövs det en mekanisk process för att bryta upp iskristallerna som bildas under nedkylningen. En glassmaskin behövdes! 1751 introducerade Joseph Gilliers den så kallade sorbetière: En frysdosa i mitten som omgavs av en blandning av is och salt. Då fick man vrida glassen regelbundet tills den var helt fryst. Utifrån det utvecklades glassmaskinen som satsar på ständig rörelse för att frysa glassen jämnare och snabbare.

En ”Husqvarna glacemaskin" från gården Havsvik vid Anneberg, Nässjö. Den består av fem delar. En cylindrisk kyldosa, med visp i trä, placerad i en trähink. Vispen drivs av en vev med kugghjul som hakar i kuggar på locket.

Det behövdes någon med starka armar för att tillverka glass på detta sätt: Håkan Norén berättade för oss hur det var att få glass från mammas glassmaskin och har provat en likadan apparat i sin ungdom. Han mindes hur han fick sitta i källaren och veva, det tog nästan en timme.

Skandinaviens största glasstillverkningsfabrik – i Sörmland

Sörmland spelar en speciell roll i glassens framgång i Sverige. Det var nämligen här en betydande del av svensk glass producerades efter att glassproduktionen blev en industri!

Påfyllning av glass i paketen på Nyköpings glassfabrik år 1965. Fotograf: Gunnar Dunér.

I USA uppfanns den första glassmaskinen år 1927 som underlättade industriell glassproduktion. Dit reste Eric Wilhelm Hanner som var son till en direktör på Mjölkcentralen, numera Arla, för att lära sig om mejeriets framtid. Han kom tillbaka från sina läroresor till Danmark och USA och var absolut övertygad - glass borde Mjölkcentralen satsa på! Men direktörerna var skeptiska. Man tackade till slut ja till hans idé, för att man kunde använda sitt överskott på mjölkfett och smör till det. Mjölkcentralens glassbolag fick namnet Puck Glass, och den första glasspinnen med samma namn lanserades 1935. Det blev en stor succé!

En Puck-glassförsäljare i Julita. Fotograf: Iwar Nilsson

Under andra världskriget var många glassingredienser ransonerade och konkurrensen mellan de olika glasstillverkarna var hård. År 1942 bildades Glace-Bolaget, GB, av tre av de tidigare konkurrenterna, bland annat Puck Glass. Eric W. Hanner blev första direktörn.

Efter andra världskriget ökade intresset för glass mer och mer och större produktionsanläggningar krävdes: 1957 invigde GB Skandinaviens största glassfabrik i Flen. Den finns fortfarande kvar och producerar ungefär 50 miljoner liter glass per år. Det är faktiskt fortfarande Sveriges största glassfabrik.

Drottninggatan med GB glassfabrik till vänster.

Även i Strängnäs och Nyköping fanns det glassfabrik. I Strängnäs var det Hemglass som producerade glass från 1972 till 2006. De var mest kända för sina glassbilar som levererade glassen hem till kunderna, en utveckling som bidrog till att glassen blev vardagsmat.

Glass – en del av vardagen

Erene Gustavsson och Solveig Ståhl som äter glass vid Bergs slussar i Linköping under skolresa med Västra skolan i Nyköping våren 1957.

1950-talet var glassens årtionde: Den amerikanska tonårskulturen gjorde glass mer och mer populär. Under den varma sommaren 1955 ökade glassproduktionen med 50 procent - och ändå måste de svenska glasstillverkarna importera glass från Danmark, svenskarna kunde inte få nog med glass.

Sedan dess har många olika varianter av glass utvecklats, i olika former och med massor av smaker. Under de senaste tjugo åren har konsumtionen av glass sjunkit i Sverige, ändå är svenskarna bland nationerna med störst aptit på glass. Under coronaåret har glassförsäljningen ökat igen, framförallt glass som kan ätas hemma eller i storförpackningar.

Evenemang på mataffären Nyköp i Nyköping. Två barn har på sig kostymen av GB-gubben ”Clovve” som finns som GBs symbol sedan 1965. Fotograf: Olle Hagelroth.

Referens: Kersti Wikström (2001): Från honungssnö till hushållsglass. Om glassens formar och former. Fataburen - Nordiska museets och Skansens årsbok: Gott om mat, Stockholm: Nordiska museets förlag, s. 193-204.