Logotyp
Ett ångdrivet lok vid stationen.

I början av 1900-talet flyttade en man i 30-års-åldern till Södermanland. Vid den tiden hade han redan haft ett spännande liv och bott bland annat i Sankt Petersburg, men nu skulle han fokusera på något annat. De kommande 30 åren, tills han dör, skulle han dokumentera, fota och skriva om Sörmland och dess landsbygd. Följ med och upptäck Amadeus Bianchinis historiska fotoskatt!

Hans August Amadeus Bianchini hade en spännande uppväxt. Han föddes den 25 februari 1867 i Stockholm. Hans far, Johan Bianchini, var grosshandlare vars far hade flyttat till Sverige från södra Schweiz. Och hans mor Charlotte (född Lindahl) har blivit känd som operasångerska.
På Mindre teatern i Stockholm uppträdde hon som skådespelare och sjunger operetter under 1850-talet. När de gifter sig 1858 lämnar hon livet på scenen bakom sig, men återvänder efter hennes makes död och uppträder vid Nya teatern.

Vy från Katarinahissen över mottagningsparad på Skeppsbron

Vy från Katarinahissen, 1905. Amadeus Bianchini, Public Domain.

När Amadeus Bianchini är nio år gammal emigrerar hela familjen: Den 2 juni 1876 avreser de från Brännkyrka i Stockholm och flyttar till Sankt Petersburg i Ryssland. Under 1860-talet infördes många reformer i Ryssland av Kejsaren Alexander II och många människor flyttade under den tiden till Sankt Petersburg, också från utlandet. Staden var en europeisk metropol med ett rikt kulturliv och möjligtvis lockades Amadeus far av nya ekonomiska möjligheter. Där gick Amadeus i skolan i tre år.

Lekande barn på Nygårds folkskola.

Lekande barn på Nygårds folkskola, 1910. Amadeus Bianchini, Public Domain.

Vi vet inte vad som hände i Sankt Petersburg, men 1880, fyra år efter de reste till Ryssland, är Charlotte Bianchini och hennes två söner tillbaka i Stockholm. I folkräkningen 1880 uppger hon sitt civilstånd som änka. Om Amadeus Bianchinis far dog i Ryssland kan vi bara gissa; i så fall är det sannolikt att det var anledningen till varför familjen återvände till Stockholm.
Amadeus har ärvt sin mors musikaliska talang; han fick en musikutbildning och sjöng i kör. Han komponerade även själv en del musik. Hans musikaliska arv finns idag bevarad hos Musikverket.
År 1890 uppger Amadeus i folkräkningen att han jobbar som bokhållare och bor tillsammans med sin mor och bror i Stockholm. 

Vy över Stockholm, 1905. Amadeus Bianchini, Public Domain.

Från och med tidigt 1900-tal blir Södermanland en stor del av Amadeus Bianchinis vardag. Han fokuserar på att dokumentera och beskriva landsbygden i många tidningsartiklar, i dikter och föreläsningar.
Under sina vandringsår med den tunga kameran fotar han vardagslivet och arbetet på landsbygden, människorna och tidiga industrier. Hembygdsberättelserna är han särskilt intresserad av och samlar på sagor och folkets minnen. Mellan 1917 och 1919 ger han ut "Sörmländska socknar. Gårdar, byar, herresäten, kyrkor och deras minnen: Bygdeskildringar" med egna skildringar av olika delar av Sörmland.

 

Gatuparti med badhus i Gnesta. Amadeus Bianchini, Public Domain.

Flera kvinnor under linberedning; några av dem bråkar lin. Två hundar till höger.

Kvinnor bråkar lin. Amadeus Bianchini, Public Domain.

Halmdöser vid Ramtorp i Taxinge socken. Amadeus Bianchini, Public Domain.

En man med dressin framför Järna station. Amadeus Bianchini, Public Domain.

Mellan 1910 och 1920-tal författar och publicerar Amadeus Bianchini flera skrifter, bland annat en roman, skådespel, dikter och artiklar. Hans forskning om hembygden och framförallt fotona på glasplåtar som han lämnar efter sig ger ett intryck om hans produktivitet: Han lär ha tagit mellan 4 000 och 5 000 foton. 300 av dem bevaras på Sörmlands museum och finns tillgängligt via länken i vår bio.
När han dör lämnar han efter sig sin hustru, Natalia Viktoria född Pisani och tre barn. I en av hans dikter skriver han:

Det går över sjön en lustig dans
i aftonens sena timmar –
Det visslar i vassens styva blad,
och stjärnorna blekgrå glimma.
Det är de döda som ej får ro,
det liv som väntar att födas,
allt det som drives av längtan att
få kropp, för att se'n – förödas.