Logotyp

Läggestaviken

Besättningen på den polska ubåten Rys uppställda på bostadspråmen Johannes däck, omkring 1940.

Det polska interneringslägret i Mariefred

Kriget hade pågått ungefär ett halvår när tre polska ubåtar anlände till Läggestaviken i Mariefred. Ubåtarna och de 170 ubåtsmännen var en del av den polska flottan som befunnit sig utanför kusten när Nazityskland anföll Polen 1 september 1939.

Ubåtarna hade träffats av sjunkbomber redan dagen efter krigsutbrottet, men besättningen klarade sig. Efter dagar på flykt i Östersjön sökte de nödhamn i Sverige. De ville laga ubåten och sedan återvända till kriget. I stället blev de internerade, först i Vaxholm och sedan i Mariefred, där de förblev resten av kriget. Polen hamnade under sovjetiskt styre och många av polackerna valde att stanna kvar i Sverige. Många av deras barn och barnbarn bor kvar i Sörmland än idag.

Två polska militärer och en påpälsad svensk påvakt 1941.
Tvä män bygger bostadsbaracker i Läggestaviken, interneringsläger för polacker.


Tilll vänster: Två polska militärer och en påpälsad svensk på vakt 1941. De första krigsvintrarna var ovanligt kalla och de polska ubåtsmännen hade inga andra kläder än uniformerna de bar när de kom till Sverige hösten 1939.

Till höger: Vintern 1942–43 fick polackerna material till bostadsbaracker som de byggde själva. Först var barackerna fulla av vägglöss, men de försvann efter två behandlingar. Varje ubåtsbesättning hade en egen barack. Det var ungefär femtiofem man i varje hus och runt tio i varje rum.

Wadek Sloma, till höger, hjälper till med höbärgningen.

Trots tjänstgöringen på ubåtarna var den påtvingade sysslolösheten ett stort problem. I augusti 1940 förbättrades situationen något. Myndigheterna gav polackerna tillstånd att
lönearbeta, med till exempel skogsavverkning, husbyggen, och jordbruksarbete. På bilden hjälper Wadek Sloma, till höger, till med höbärgningen.

Utklädda män.
"För att ha något att göra och komma i kontakt med Mariefredsborna spelade vi teater. Vi repeterade in ett polskt julspel, Första gången vi spelade var till julen 1941 i folkhögskolans gymnasiesal. Sedan spelade vi sex gånger på biografen i Mariefred och sex gånger i Strängnäs. Det blev populärt, lokalerna var fullsatta. Efter det hade vi vänner" 

Fler platser i serien Krigets spår i Sörmland

Den här artikeln ingår i en serie om platser i Sörmland som påverkades av andra världskriget. Ta del av hela serien genom att klicka på knappen nedan.