Den norska mottagningscentralen

Omkring 43 000 män, kvinnor och barn passerade Kjesäter mellan 1942 och 1945 – på flykt från den nazityska ockupationen i Norge.

Efter en riskfylld resa över gränsen förhördes de, fick ett temporärt visum och en enkel tågbiljett till Vingåker. På Kjesäter väntade vila, hälsokontroller och vård. Med nya norska pass kunde de sedan ta sig vidare ut i Sverige.

Norska flyktingar registreras på Kjesäter. Foto: Okänd, Riksarkivet i Norge.

Norsk säkerhetstjänst granskade alla för att avslöja spioner. Motståndsmän och kurirer passerade under täcknamn – med snabb passage till nya hemliga uppdrag.

Kjesäter drevs av norska myndigheter i exil – det enda land som visades denna tillit. Sörmland var, tillsammans med Dalarna, ett av de landskap som påverkades mest av flyktingströmmarna från Norge. 

Cirka 800 norska flyktingar fick plats samtidigt på Kjesäter, i ungefär 30 baracker. Kjesäter hyrdes ut till den norska exilregeringen i London och drevs av norrmän. Få svenskar hade tillträde.

Norges nationaldag 17 maj firades med flaggtåg i Vingåkersbygden. Nationaldagen är en stark tradition i Norge, som firades även då de var ockuperade av Nazityskland.

Fotona ovan kommer från privatarkiv efter författare Anders von Tangen Buraas, om inte annat anges. Foto: Okänd.

Flyktingförläggning för överlevande

Efter krigsslutet fick Kjesäter en ny funktion. Barackerna fylldes av överlevande från nazismens förföljelser, främst polska kvinnor från koncentrations- och förintelselägren. De kom med Röda Korsets räddningsaktion och fick en chans att återhämta sig på Kjesäter. Efter en tid återvände en del till sitt krigshärjade hemland, andra började ett nytt liv i Sverige eller sökte sig vidare. De sista överlevarna lämnade Kjesäter hösten 1946.

Detta var det nya lägret de hade kommit till, endast för kvinnor. Och här fanns ett kvinnokollektiv av väldiga mått, flera hundra på samma plats, i alla åldrar. Polskor och judinnor blandade om vartannat. De enda män som fanns där var två civilklädda poliser, administrationspersonal, arbetsförmedling och lägerchefen. /.../

En gudsförgäten håla på landet, mörkret utanför på kvällarna, flera hundra kvinnokroppar på ett enda område och så träbaracker – var detta den utlovade friheten? Hur länge skulle de bli tvungna att leva på detta sätt?

Läger, alltid läger, alltid sammanpackade flera stycken i samma rum. Kvinnor, unga och gamla. Inpå varandra, sammanpressade i baracker, som aldrig kunde förvandlas till hem.

En grupp kvinnor spelar kort.

Porträtt, kvinnor som överlevt förintelsen.

Foton från Kjesäters tid som flyktingförläggning för kvinnor som överlevt Förintelsen. Fotona ingår i ett fotoalbum som kvinnorna på förläggningen gav till kuratorn May Lindhe som tack för hennes arbete. Foto: Okänd. 

Fler platser i serien Krigets spår i Sörmland

Den här artikeln ingår i en serie om platser i Sörmland som påverkades av andra världskriget. Ta del av hela serien genom att klicka på knappen nedan.