De var många som levde tätt ihop under övningsperioderna. De frös och svettades och tvättade sig inte så noga. De sov för lite och maten de åt kunde innehålla bakterier av många olika sorter. En fungerande sjukvård var en viktig del av hela organisationen för att regementet skulle fungera.

På 1700-talets Malma hed löstes det med ett kringflyttande lasarett med plats för knappt tjugo sjuka och skadade. Det har även funnits en sjukstuga i Malmköping. Den låg i nuvarande Lottagården vid Gustaf Adolfs torg och började användas 1832. Byggnaden hade åtta rum och blev med tiden för liten.

Beträffande sjukvården sköttes den av doktor von Braun och det var en barsk herre och så fruktad av rekryterna, att de ej blevo sjuka i första taget.
Kapten C A Hermelin, om tiden vid Södermanlands regemente åren 1874-1905

När övningarna blev mer omfattande, i slutet av 1800-talet, krävdes en större och mer välorganiserad sjukvård. Ett nytt sjukhus stod färdigt 1886, ett trähus i två våningar med stora fönster. Personalen bestod av en regementsläkare, en sjuksköterska, ett par sjukvårdskorpraler och en grupp sjukvårdssoldater.

Genom sin personlighet och sitt arbete har hon verkat höjande på sjukvården. Ordning och renlighet hafva bättre iakttagits, de sjukas vård mera tillgodosetts och hennes exempel och inflytande åstadkommit hos sjukvården ökad pliktkänsla och deltagande för de sjuka. Det skulle vara en stor förlust för sjukvården, om icke anställandet af sjuksköterska hos oss blefve permanent vid vapenöfningarna.
Regementsläkaren Johnson talar om Klara Sofia Karlsdotter som anställdes 1891 som sjuksköterska på regementssjukhuset. Klara föddes 1852 i Hyltinge. Lönen bestod 1908 av 3 kr per dag samt mat, tvätt, resor och fri bostad i sjukhuset.

Sjuksyster med patienter vid sjukhuset, cirka 1900.

Väl tilltagna sjukhus byggdes på många övningsplatser i hela landet. Sjukhusen är en av de byggnadstyper där det fanns typritningar och sjukhuset på Malma hed var ett av tio som byggdes vid den här tiden. Sedan många år är sjukhusbyggnaden hotell och restaurang och heter idag Plevnagården.

Återkomna till exercisfältet besökte vi det nya vackra sjukhuset, som ligger just i det hörn af fältet, där körvägen går ner till Hosjön. Kapten T. hade här en af sina beväringar sjuk i lungsot, ja, nu nära döden. Han hade skrifvit efter modern, - hon var där inne hos sin son, sade han - och det rörde mig att höra, men hvilket intresse han talade om den stackars ynglingen. Han gjorde det på detta patriarkaliska, halft faderliga sätt, som, efter hvad det påstås, förr i världen kännetecknade en kompanichefs förhållande till sina "gossar". Vi trädde in i den ljusa och snygga korridoren på nedre botten, vi tittade in i ett par tomma sjukrum, allt var så renlig och fint att det var en glädje. Så gingo vi upp i öfre korridoren. "Här ligger han", sade han hviskande och stannade utanför en dörr, "jag vill gå in och språka litet med honom och den stackars modern." Och så öppnade han dörren sakta och trädde in på tå, som om det gällt att besöka en sjuk anförvandt. Han stannade inne en god stund, och när han kom åter, voro hans ögon tårade, "Stackars gosse, han har ej långt kvar", sade han, "men mest gör det mig ondt om modern. Här är svårt att trösta."
Nils Petrus Ödman skriver "Ett litet besök i Malmköping" efter ett besök på orten 1898.

I nästa kapitel flyttar vi ut från Malma heden och tar oss till de olika platserna där krig fördes och där Sverige var iblandad på olika sätt, med sina egna soldater eller genom sina politiska relationer.