I juni 1984 gjordes en sensationell upptäckt i Släbroparken i Nyköping. På de släta berghällarna som finns i parken hittades hundratals märkliga figurer och tecken. 

Det visade sig vara unika hällristningar som höggs in i stenen för flera tusen år sedan. Exakt hur gamla de är och vad de betyder är det fortfarande ingen som vet. Men bland de över 700 ristningarna på platsen finns en liten grupp figurer som sticker ut från mängden. De påminner nämligen om människor! Kanske är det just dessa tecken som bär på lösningen till mysteriet i Släbroparken?

Inte som andra 

Hällristningar är symboler och tecken som höggs in i släta berghällar eller stenar. De finns i nästan hela Sverige och de allra flesta skapades under bronsåldern för ungefär 3000 år sedan. Hällristningar liknar ofta varandra trots att de är utspridda över ett så stort område. De ger därför viktiga ledtrådar till hur människor tänkte och hur dåtidens samhälle fungerade.

Men hällristningarna i Släbro liknar inga andra. Trots att det finns mer än 700 kända hällristningstecken i parken saknas de flesta av de figurer som är så vanliga på andra platser. Här finns till exempel inga båtar, vapen eller djur. De flesta ristningarna i Släbro är istället så kallade ramfigurer. De är formade som mer eller mindre kvadratiska ramar med rundade hörn. Innanför och utanför ramarna finns streck, punkter och andra mönster i varierande antal och kombinationer.

De flesta ristningarna i Släbro är så kallade ramfigurer och är unika för denna plats.

En plats med många frågor

Vad betyder då dessa mystiska figurer och vem skapade dem? Och varför ser de så annorlunda ut? Idag lutar många experter mot att Släbroristningarna är något äldre än de flesta andra hällristningar, kanske kom de till under slutet av stenåldern för cirka 4000 år sedan. Men även en yngre datering, till exempel äldre järnålder är fullt möjlig. Det har även förts omfattande diskussioner om vilka människorna var som låg bakom dessa märkliga lämningar. Var de en isolerad grupp utan kontakt med omgivningen? Eller främlingar som kommit till området över havet för att söka efter den värdefulla metallen koppar? Ingen har idag svaret på dessa frågor.

Släbroparken

Vad betyder ramfigurerna?

Ett stort problem när vi ska försöka förstå Släbroristningarnas betydelse är att det inte finns något att jämföra med. Enstaka ramfigurer finns visserligen på andra platser men de är så pass annorlunda i sin utformning att en jämförelse inte låter sig göras utan vidare. Vi får helt enkelt utgå från själva figurerna på platsen och försöka dra slutsatser utifrån detta.

En vanlig tanke är att ramfigurerna är någon form av kalendrar. Att forntidens människor var intresserade av att beräkna årstidernas gång, solens läge på himlen och månens olika faser är väl känt och har visat sig vara en del av förklaringar till många kända fornlämningar. Men något sådant sammanhang har inte kunnat fastställas vid Släbro.
Kan det istället handla om något annat som skall räknas, som mängden skörd av en gröda ett visst år, eller hur mycket fisk som fångats en särskild månad? Kanske, men inte heller detta går att belägga.

Ytterligare förslag är att ramfigurerna symboliserar plöjda åkrar vilket är ett motiv som förekommer på andra platser. De streck som fyller vissa av ramfigurerna kan med lite fantasi liknas vid fåror efter en plog. Det är desto svårare att förklara de ramar som saknar streck utan enbart fyllts med punkter eller andra mönster. En mer spektakulär teori jämför Släbroristningarna med egyptiska skarabéer, alltså en sorts heliga skalbaggar. Dessa konstiga kryp var populära att avbilda i det forntida Egypten och kopplades till föreställningar solens uppgång och människans återupplivande efter döden. Men en kult av egyptiska skalbaggar i Släbro? Ingen av dessa teorier är helt övertygande.

Kalendrar eller konstiga kryp? Teorierna är många och fantasifulla.

Kan det vara människor?

Vi kan alltså inte med säkerhet säga vad hällristningarna i Släbro föreställer. Kanske föreställer de inte något alls utan ska betraktas som rent abstrakta symboler. Men en liten grupp figurer i parken sticker ut från mängden. De har nämligen detaljer som gör att de påminner om människofigurer! Längst upp sitter något som skulle kunna vara ett huvud, på sidorna ett par utsträckta armar och längst ner ett par korta ben. En linje skär rakt igenom figuren från huvudet ner mot benen, ungefär som på en "streckgubbe". På vissa av dem utgår dessutom ett antal vågräta streck från denna mittlinje, på ett sätt som närmast för tankarna till revben.

Några ramfigurer i Släbro har detaljer som påminner om huvuden, armar och ben. Kan de föreställa människor?

Men om denna lilla grupp ristningar föreställer människor, varför har i så fall inte alla ramfigurer fått huvuden, armar och ben? En teori är att figurerna i så fall inte är tänkta som en avbildning av människans yttre, utan snarare hennes inre egenskaper. Idén bygger på att ramfigurerna i Släbro är uppbyggda av ett antal återkommande formelement, där själva ramen utgör grunden. Figurerna är konstruerade enligt en princip som närmast påminner om en byggsats där olika kombinationer av ett antal förutbestämda delar används. Genom att lägga till eller ta bort olika delar i "byggsatsen" kunde dåtidens människor, enligt denna teori, avbilda olika aspekter av människans väsen. Som ett sorts schema över olika inre "faser" eller "stadier". Detta kan idag framstå som en aning flummigt, men att man förr i tiden kunde ha en mycket annorlunda syn på människans existens är väl känt. Som ett exempel vet vi att man under vissa tider och delar av världen har betraktat människan som en sorts förminskad spegling av världen eller universum, som ett sorts vandrande minikosmos. Är det liknande tankar som ligger bakom hällristningarna i Släbro?

En forntida byggsats?

En finklädd ledartyp

Men det finns också mer konkreta förklaringar som inriktar sig på de mest människolika av figurerna, de med huvuden, armar och ben. Om dessa figurer verkligen föreställer människor så är de avbildade framifrån och med armarna sträckta över huvudet, vilket ger intrycket av en person i en "bedjande" position. Figurer med liknande kroppshållning, men med annorlunda utseende, finns på flera andra hällristningsplatser i Sverige. De tolkas då vanligtvis som bilder av någon form av ledare, kanske en hövding, någon sorts präst eller "medicinman". Vissa av "människofigurerna" i Släbro omges dessutom av utåtriktade streck vilket närmast för tankarna till solstrålar eller någon sorts strålglans. Det skulle kunna vara ett sätt att avbilda en särskild kraft eller makt och markerar deras ställning.

Om vi för en stund utgå från att dessa figurer verkligen föreställer livs levande människor, så måste mittpartiet, själva ramen, utgöra kroppen. Denna del av figuren är klart överdimensionerad i förhållande till övriga detaljer. Att kroppsdelar eller föremål är avsiktligt förstorade känner vi igen från andra hällristningar som föreställer människor. Det till exempel ganska vanligt med onaturligt stora händer eller vader. Vad detta kan ha för betydelse kan vi inte veta säkert. Men förmodligen handlade det om att symboliskt framhäva en persons makt eller särskilda egenskaper. Men i fallet Släbro är det alltså centrum av figuren, själva kroppen, som lyfts fram. Detta kan förstås också ha en rent symbolisk betydelse. Men en vanlig teori är att det ska föreställa ett speciellt klädesplagg, som till exempel en mantel, eller en ceremoniell dräkt. Detta passar bra med föreställningen att figurerna ska avbilda någon form av ledare. Men vad är det i så fall för person vi har att göra med?

Här kan du se en 3D-modell av två människolika figurer från Släbro.

En shaman i Släbro?

Ett begrepp som ibland nämns i diskussionen om de människoliknande figurerna i Släbro är ordet "shaman". Det är ett samlingsbegrepp som används inom forskningen för att beskriva speciell typ av religiös eller andlig expert som förekommer i många olika kulturer världen över och från olika tider. Arkeolgiska fynd från både järnålder och bronsålder antyder att liknande föreställningar funnits även här i norden. En del forskare tror till exempel att vikingatidens religion hade shamanistiska inslag och då särskilt kopplade till guden Oden och gudinnan Freja.

En shaman är ingen formell ledare men utmärker sig genom sina egenskaper och sin karismatiska personlighet. Han eller hon har förmågan att försätta sig i ett transliknande tillstånd, en form av djup meditation. Detta uppfattas då av omgivningen och schamanen själv som att själen lämnar kroppen, oftast för att ge sig ut på någon form av uppdrag. Det kan handla om att ställa något till rätta, till exempel att hjälpa en sjuk person. Men det kan också finnas mer aggressiva skäl för shamanen att genomgå själaresor, som att oskadliggöra en fiende eller utmana en annan shaman. Shamanens förmågor gör honom eller henne till en gränsöverskridare och normbrytare. Det är till exempel inte ovanligt att manliga shamaner klär sig och uppträder som kvinnor och tvärt om. Detta gör att människor runt omkring ofta har haft ett kluvet förhållande till shamanen. Shamanen kan vara både utstött och föraktad men samtidigt fruktad och respekterad.

Ett annat viktigt inslag i shamanens verktygslåda är den dräkt som han eller hon bär. Denna kan vara mer eller mindre spektakulär och ger inte sällan ett skrämmande intryck. Ofta ingår någon form av mask eller huvudbonad. Dräkten kan också vara rikt utsmyckad med till exempel fjädrar, djurtänder och klor. Alla dessa detaljer är laddade med en särskild symbolik och kraft. Kan det vara en sådan dräkt som figurerna i Släbro avbildar? Har det rent av funnits en shaman i Släbro?

Eller en okänd gud?

Att figurerna i Släbro är människoliknande behöver inte betyda att de symboliserar människor av kött och blod. Släbrofigurerna skulle kunna föreställa en för oss okänd gud som dyrkades på platsen. Att gudarna beskrivs som omgivna av en sorts strålglans finns det flera exempel på runt om i världen, till exempel i det antika Mesopotamien. Vi kan alltså ha att göra med en idag bortglömd myt eller helig berättelse. En del har istället tagit fast på de revbenslika strecken som utgår från figurernas mittlinje. Om revbenen ska tolkas som en anatomisk detalj får man snarast intrycket av en uppfläkt kropp. I vikingatidens skapelsemyt dödar de första gudarna urjätten Ymer och formar världen av hans kvarlevor. Denna typ av skapelseberättelser är kända från flera platser i världen. Skulle Släbroristningarna kunna symbolisera något liknande? Eller har vi rent av att göra med ett människooffer? Intressanta tankar, men alla förstås omöjligt att bevisa.

Frågan är om vi någonsin kommer få svaret på vad figurerna Släbroristningarna verkligen föreställer eller vilka som skapade dem. Men vi kan däremot vara säkra på att dessa märkliga tecken kommer fortsätta att förbrylla och fascinera även i framtiden.

Människa, gud eller något helt annat? Får vi någonsin veta vad de märkliga hällristningarna i Släbro verkligen föreställer?

Lästips

• "Hällristningar i Södermanlands län" av Sven-Gunnar Broström mfl.
• "De gåtfulla ristningarna" av Jonathan Lindström, Populär Arkeologi 2017, nr 3