På Sankt Annas hospital, ett mentalsjukhus i Nyköping, behandlades människor med olika psykiska sjukdomar. Bilderna nedan är tagna mellan åren 1925 och 1930. Under den tiden bodde cirka 230 patienter på Sankt Anna. Alltid lite fler män än kvinnor.
Majoriteten av de intagna männen arbetade inom jordbruket, en stor del var torpare eller statare. Flera av de intagna kvinnorna saknade yrken, men bland de lönearbetande kvinnorna dominerade hushållsyrken som kokerskor och tjänarinnor.
När patienterna skrevs in på Sankt Anna gavs det ofta en förklaring till varför de var sjuka. Den vanligaste förklaringen var förekomst av sinnessjukdom hos tidigare generationer eller släktingar. Men även mer existentiella orsaker angavs som "olycklig kärlek", "svartsjuka" och "sorg". Under 1920-talet fanns en tanke om att arbete var en viktig del i tillfrisknandet. Arbetsterapi var den i särklass vanligaste behandlingen. I en årsberättelse går det att läsa att:
De sjukas sysselsättning har på manssidan utgjorts av arbete i ved-, kolgård och trädgård, yttre renhållning, arbeten på skomakare-, skräddare-, snickeri-, och målarverkstad; handräckning i anstaltens kök och avdelningar; städning och diverse inomhusarbeten; vävnad, bandvävnad, trådknappsförfärdigande, knytningar av effsingar m.m. Å kvinnosidan har utförts vävnads och handarbeten, strumpstickning, virkning o.d. handräckning i anstaltens tvättinrättning, städning, diskning, servering och knytning av effsingar.
Ovilja att arbeta sågs som en del av den psykiska sjukdomsbilden. Medan patienter som arbetade på flitigt ansågs vara på god väg till en friskförklaring. I de fall där patienterna blev utskriva står det att patienten visar arbetsglädje och är flitig.
Bilderna kommer från Regionarkivet, Region Sörmland.