Att renovera gamla fönster är ett viktigt led i att bevara byggnaders kulturhistoriska värden. Fönstren är inte bara en praktisk byggnadsdel, utan också ett uttryck för hantverk, arkitektur och materialkänsla. Genom att ta hand om befintliga fönster i stället för att byta ut dem bevarar vi inte bara estetik och funktion, utan också miljön. Här får du en översiktlig genomgång av arbetsgången vid fönsterrenovering – från demontering till målning.

1. Urplockning och isärtagning av bågar

Arbetet börjar med att fönstret tas ur sin karm. Fönstret plockas ur fönsteröppningen och kopplade bågar skruvas isär för att kunna renoveras. I samband med urplockning är det en god idé att se över fönsterkarmen och skrapa rent och eventuellt måla denna. Även stormhaspar och bleck kan ses över vid samma tillfälle.

Om det bara är ytterbågen som har renoveringsbehov kan innerbågen sättas tillbaka i fönsteröppningen. Två spikar slås i så fall in gångjärnssidan på innerbågen, och två hål borras i karmen för att bågen ska hållas på plats i öppningen. Därefter kan innerbågen hakas i som vanligt med fönsterhaken. Det är bra att även se över innerbågen i samband med isärtagningen. Även om inte denna ska renoveras kan det vara bra att skrapa eller slipa ner tjocka färglager runtom och plattsidan mot ytterbågen.

2. Borttagning av färg och kitt

Löst sittande fönsterkitt avlägsnas mekaniskt med hjälp av stämjärn och skrapa. Moderna silikonbaserade kitt kan behöva skäras loss med rakblad. Om kittet inte har släppt från båge eller glas behöver det inte tas bort. I regel behövs någon form av infravärme för att mjuka upp kittet och få det att lossna lättare. En kittlampa är det bästa hjälpmedlet, vilken endast värmer upp längs kittfalsen. Om en Speedheater används så behöver glaset skyddas, exempelvis med en folieklädd skiva, för att inte bli varmt och spricka. När löst kitt plockats bort kan det vara bra att skära rent glaset från gamla färgrester och kitt. Detta görs med rakblad som inte repar glasytan.

Löst sittande färg skrapas bort. Viktigt är att få bort tjocka lager eller ansamlingar av gammal färg, så kallade fetkanter, runtom bågen och även på plattsidan mot innerbågen, för att utomhusluften inte ska hindras att röra sig fritt mellan bågarna, vilket leder till kondens. All färg på bågens utsida behöver inte tas bort om det inte är väldigt tjocka färglager, den är ett viktigt källmaterial som talar om vilka kulörer fönstren tidigare haft. Färgkanter skrapas dock ner för att få en slät yta.

3. Glas och beslag

Om det finns stora springor mellan glas och kittfals, kan det vara en fördel att plocka ur glas för att på så sätt få bort allt gammalt kitt även i falsen. Annars kan glaset gärna sitta kvar. Urplockning av glas är alltid ett riskmoment som gärna kan undvikas. Har det suttit länge kan det finnas inneboende spänningar i glaset som lätt kan leda till sprickor om man börjar rucka på det. Rostiga stift kan dock gärna ersättas med nya även om glaset inte plockas ur.

Rostiga hörnjärn skrapas rent från färg. Om de har börjat resa sig är skruvarna sannolikt rostiga och hörnjärnen behöver då plockas bort för att få rena från rost innan de skruvas tillbaka. Rostiga skruvar avlägsnas och ersätts med nya.

Ifall rostiga skruvar har gått av behöver skruvresterna i bågen borras ur och därefter pluggas för att få nya skruvar att fästa. Skruvhålen borras då ur till friskt virke, och en plugg av motsvarande storlek limmas i hålet. Den utstickande pluggen sågas därefter av.

Viktigt att tänka på är att försöka att undvika att sätta limmade pluggar i hörnen, vilket skulle förhindra isärtagning av båge i framtiden. Alla omålade metallytor rostskyddas med rostskyddsfärg innan de skruvas tillbaka.

4. Slipning

Alla trärena och målade ytor slipas, för att få ett jämnt underlag för målning. Så kallat gråträ slipas till friskt virke. Färgkanter slipas ner.

5. Tryckkittning och stiftning av glas

Om glaset plockats ur och falsen skrapats ren kan tryckkitt läggas mellan glas och fals. Tryckkittet hjälper till att täta springor mellan glas och båge och har också en fjädrande effekt. Om falsen är rak och glaset kan ligga stadigt på plats utan att vicka är tryckkitt inte nödvändigt. Kittfalsen kan strykas med lite linolja om den är mycket torr. Viktigt är dock att i så fall torka bort överflödig olja efter en stund för att träet inte ska bli övermättat.

När glaset lagts på plats, klossas eventuellt större utrymmen mellan glaskanter och båge för att glaset ska ligga still. Klossar kan göras av små kluvna träbitar som stoppas i utrymmet mellan glas och båge -fiberriktningen ska gå i samma riktning som glaset. När klossen stuckits ner till botten skärs uppstickande bit av med ett brett stämjärn. Därefter stiftas glaset fast med stiftapparat eller lösa glasningsstift och stifthammare. Stiften sätts ovanför eventuella klossar.

6. Kittning

När glaset lagts på plats och stiftats, läggs falskittet på med kittkniv. Ett rent linoljekitt bestående av enbart linolja och krita ska användas. Viktigt är att se till att man får en god vidhäftning mellan glas och kitt och även mellan kitt och båge. Falskittet dras därefter jämnt med kniven så att ca 2 mm av falskanten fortfarande är synlig genom glaset, detta för att undvika att kitt eller färg syns från insidan och bildar så kallade sorgkanter.

7. Målning

Målning sker med linoljefärg av god kvalitet, helst inom något dygn efter kittning. För att undvika att göra spår av penseln i det mjuka kittet, kan man späda den första strykningen på kittet med en skvätt balsamterpentin för att göra färgen mer lättflytande. Det räcker dock med mycket lite, kanske en tesked per dl. Övriga ytor på bågen kan målas med oförtunnad färg. Vid målning av falskittet målas färgen ut på glaset de 2 mm man sparade vid kittningen, så att färgkanten går i linje med falskanten. På så sätt förseglas mötet mellan kitt och glas. Detta sätt att måla kallas att sparmåla och kräver inget efterarbete. Ett alternativt tillvägagångssätt är att måla ut på glaset med god marginal, och därefter skära rent överflödig färg med rakblad. Att tejpa på glaset är också ett sätt, men tar ofta lång tid och kan riskera att lyfta färgen vid borttagning.

Linoljefärg ska målas i mycket tunna skikt, och färgen ska arbetas in i underlaget tills den får god vidhäftning. De flesta tillverkare förespråkar utspädning av färgen med olika delar lacknafta eller balsamterpentin i de första strykningarna, vissa så mycket som 50 %. Detta är dock inte nödvändigt så länge färgen stryks tunt. Stryker man tunt kan samma oförtunnade färg kan användas i alla strykningar. Då undviker man också den stickande lukten av lösningsmedel. Vanligtvis krävs tre strykningar på omålade ytor för att täcka. På målade ytor räcker med en eller två strykningar.

Det tar ca ett dygn för färgen att torka och bli klibbfri innan man kan stryka nästa strykning. Första strykningen på kittet behöver dock ofta två dygn för att torka innan det går att måla igen. Därefter räcker ett dygn mellan strykningarna. Är färgen inte klibbfri efter ett dygn har man strukit för tjockt eller så är utrymmet för dåligt ventilerat. Var försiktigt med att trycka för hårt på falskittet vid andra och tredje strykningen, kittet är fortfarande helt mjukt även om färgen på ytan har torkat.

8. Renskärning av färgkanter och tvätt

Om man har målat ut på glaset skärs överflödiga färgkanter rent med rakblad. Rakbladet skärs längs med en bred spackel som hålls mot glaset över falskittet i linje med falskanten. Renskärning kan ske i samband med tvättning av glasen. Glasen tvättas med diskmedel och vatten och en mjuk tvättsvamp. Obs! Använd ej tvättsvamp med stålull i den grova sidan som kan repa glaset.

Text: David Hansson
Bilder: Larissa Borck, Lars Lundqvist (CC BY)