Från början handlade målning av hus främst om estetik. Genom historien har dock färgens konserverande egenskaper blivit allt viktigare och färgtyperna utvecklats allt mer. Färgen kan både skydda underlaget mot stötar men kanske framför allt mot nedbrytning av sol, vind och vatten eller mot rost.

Färg består huvudsakligen av bindemedel och pigment och benämns oftast efter bindemedlet. Fram till 1930-talet tillverkade målarna själva sina färger. Ett fåtal färgtyper användes då till allt måleri. Traditionella bindemedel är linolja, kalk, kasein och lim. Med färg från förnyelsebara råvaror kan vi underhålla på ett miljövänligt sätt.

Historiska färger

Ohyvlat trä utomhus har traditionellt strukits med slamfärg eller trätjära. Rödfärgen är den vanligaste slamfärgen som tidigare i stort sett varit helt dominerande på landsbygden. Extra utsatta delar ströks med svart- eller rödpigmenterad tjära. När timmerhusen började kläs med panel på 1700-talet blev linoljefärg ett finare alternativ till rödfärgen i högreståndsmiljöer. Under 1800-talet blev även linoljefärgen mer allmänt spridd och kom att få sitt stora genombrott i stadsmiljöer. Putsade hus har under århundraden målats med kalkfärg.
Inomhus är limfärgen den äldsta och vanligaste färgen som använts på en mängd olika underlag och i olika utföranden, både enfärgat och för dekorationsmåleri. Färgen användes också som tryckfärg på tapeter. Limfärgen var den vanligaste takfärgen ända fram till 1950-talet. På snickerier och inredningar inomhus men även till möbler har linoljefärgen varit dominerande under flera hundra år. Även temperafärg har använts som alternativ till linoljefärgen, i första hand äggoljetempera som är mycket slittålig. Den har framför allt använts till snickerier, dekorationsmåleri och möbler. Kalkfärg har varit vanlig även inomhus på kalkputsade ytor.

Svagheten är en styrka

Traditionella färger har mycket svaga bindemedel. Detta ansågs som ett problem som moderna färgtyper skulle lösa. Men det är just här de traditionella färgernas styrka ligger! De kan följa med i underlagets rörelser och släppa igenom fukt. Moderna färger som alkydoljefärger och akrylatfärger i olika former fungerar dåligt ihop med de traditionella materialen. De är oftast för täta och starka.

Välj rätt färg

I färgaffären säljs idag oftast färger med bindemedel av plast, akrylat eller latex. Färgen är vattenlöslig och kallas därför vattenburen. Ur miljösynpunkt är plastfärger tveksamma eftersom bindemedlet framställs ur icke förnybara råvaror som petroleum eller naturgas. Plastfärger innehåller också många tillsatser som konserveringsmedel, mjukgörare och konsistensgivare. Dessa kan under lång tid avge kemiska ämnen. Vi vet inte hur dessa ämnen beter sig tillsammans, varken i naturen eller i våra kroppar.

Färgens torrhalt anger hur mycket vatten eller annat lösningsmedel som dunstar bort när färgen torkar. Moderna färger har ofta en mycket låg torrhalt, då en stor del av innehållet är lösningsmedel.

Traditionella färger, som linoljefärg till exempel, har mycket högre torrhalt. Det gör att färgen är dryg och räcker längre. Detta är något att ta med i beräkningen när man jämför pris på färg.

Utöver de traditionella färgerna finns det också moderna färgtyper som är miljövänliga utan onödiga kemikalier. Lerfärg, bivaxlasyr och naturhartsfärg är exempel på sådana som är baserade på naturliga ingredienser. Men miljöfarliga ämnen kan ingå även i naturliga färger, som exempelvis torkmedlet koboltzirkonium. Trots att innehållet kommer från växter, så kan terpentinerna vara allergiframkallande och skadliga att inandas. Läs därför innehållsförteckningen noga och måla alltid med god ventilation!

Limfärg

...användes på lerklining, kalkputs och trä till tak och väggar men bara inomhus eftersom färgen är vattenlöslig. När papperstapeter blev billiga vid mitten av 1800-talet minskade limfärgens betydelse som väggfärg. I taken hängde limfärgen med ända till 1950-talet.

Limfärg består av krita, vatten och lim, samt pigment om kulören ska bli någon annan än vit. Länge användes bara animaliskt lim som bindemedel, exempelvis benlim eller hornlim. Limfärg blandat med animaliskt lim blir något starkare, därför är det bra till väggytor, men är något svårare att måla med eftersom den torkar fortare. Torkad håller sig limmet i evigheter, men när limmet är utblandat i färgen börjar det ruttna redan efter en vecka i kylskåp. En nackdel med animaliskt lim är att mikroorganismer kan trivas i färgskikten.

På 1940-talet lanserades cellulosalimmet vilket gav en lättmålad färg. Färgen användes mest i tak eftersom den kritade av sig mer. Limfärg ska målas snabbt och gärna krysstrykas. Färgen ljusnar när den torkar så gör först ett prov på papper.

Emulsionsfärg

...har som bindemedel en blandning av ämnen som normalt inte går att blanda, oftast olja och vatten. För att dessa inte ska stötas från varandra behövs en emulgator. Ägg och mjölk är naturliga emulsioner och fungerar också som emulgatorer. Oljan ska vara torkande, exempelvis linolja.

Tempera i olika former är de äldsta emulsionsfärgerna, såsom äggoljetempera, äggtempera och kaseintempera. Tempera får en slitstark och vacker yta.

Om linolja blandas i rödfärg blir det också en emulsionsfärg. Såpa behövs då som emulgator för att "gifta" ihop oljan och vattnet. Ibland förstärks limfärg med olja och man får emulsionslimfärg. Då kan exempelvis råmjölk användas som emulgator.

Linoljefärg

...blev i slutet av 1700-talet den vanliga färgen för fönster, dörrar, inredningssnickerier, möbler mm. I städerna och på herrgårdarna blev färgen också vanlig på fasader med hyvlad panel.

Bindemedlet i färgen är linolja som pressas ur linfrö. Fröet ska helst kallpressas eftersom varmpressning ger en sämre kvalitet. När oljan används som den är kallas den rå linolja. Hettas oljan upp kallas den kokt linolja och får en högre glans och kortare torktid. Vid upphettningen tillsätts metallsalter för att ytterligare korta torktiden. Kokt linolja kallades traditionellt för fernissa. 

Färgen målas tunt och ofta i flera strykningar, beroende på underlaget. Linoljefärgen torkar genom att linoljan oxiderar. Det kan dröja några dagar innan färgen torkat helt och hållet.

Äggoljetempera

...är en av de äldsta emulsionsfärgerna och blandas av ägg, kokt linolja, lite vatten och terpentin. Ägget fungerar här som emulgator, vilket redan upptäcktes på 1400-talet i Italien. Oftast används hela ägget men ibland bara äggulan.

Färgen har historiskt använts till möbler och inredningar, eftersom ytan med tiden kan bli mycket slitstark. Beroende på receptet och hur man blandar kan detta dock variera.

Färgen målas tunt som linoljefärg och kan poleras för mer glans. Eftersom färgen är vattenbaserad blir det smidiga penseldrag som är lätta att måla ut. Tempera får därför ofta en vacker yta och en klar färg. Äggoljetemperan torkar i två steg, först genom att vattnet dunstar och sedan när oljan torkar. Det kan dröja lång tid innan färgen torkat helt och hållet. Det är viktigt att vattnet har dunstat efter första strykningen innan man går på med andra strykningen.

Slamfärg

...används utomhus och har spelat en stor roll i vår färghistoria. Slamfärgens viktigaste bindemedel är någon form av klister, ofta råg- eller vetemjöl. Ofta innehåller den även andra bindemedel, som exempelvis linolja. Färgen är billig och lättanvänd, samt enkel att underhålla. Slamfärg fäster bäst på ohyvlat virke och ytan blir matt.

Färgen kan pigmenteras med vilken kulör som helst, idag används gul, grön och svart men framförallt röd. Röd slamfärg kallas rödfärg.

Rödfärgen användes redan på 1500-talet och på 1600-talet målades herrgårdarna med rödfärg. Då var trätjära det vanliga bindemedlet i rödfärg. Vid sekelskiftet 1700 började gatufasader på hus i städer att rödfärgas, men på den svenska landsbygden skulle det dröja cirka hundra år till innan färgen fick sitt stora genombrott. Idag har den röda stugan blivit en symbol för Sverige.

Rödfärg består av rödfärgspigment, järnvitriol, rågmjölsklister, vatten och ibland några andra tillsatser.

Drickamålning

...är en mycket enkel och billig teknik som historiskt framför allt använts till träådring av möbler. Till färgen används öl (pilsner) som fungerar både som bindemedel och lösningsmedel, samt pigment. Ölen ska vara avslagen för att det inte ska skumma. Färgen är färskvara och förvaras i kylskåp.

Eftersom färgen är en vattenlasyr och blir mycket tunn, bör möbeln vara grundmålad med mager oljefärg eller tempera.