Logotyp

Holkar, nät och vettar

En man i en båt matar en ejder

Albin Åhlström, lots, matar ejder. Stephan Janzon, Sörmlands museum. Public Domain Marked.

Skärgårdsborna brukade plocka ägg ur sjöfåglarnas bon på vårarna. Äggen var ett bra tillskott till den övriga maten, speciellt då fisket slog fel.

Holkar och äggsamling

Ibland satte man upp holkar för att komma åt äggen lättare. Holkarna hängdes där isen gick upp tidigt så att flyttfåglarna lätt skulle hitta dem. En gård kunde ha 10–30 holkar. Det var viktigt att lämna kvar några ägg i boet som honan fick ruva. Annars tyckte hon kanske att det var ett dåligt ruvställe och ville inte komma tillbaka nästa år.

Storskrakens ägg var speciellt populära. De är stora och väger lite mer än ett och ett halvt hönsägg. Mer om skraken finns att läsa vid skrakholken, nummer tjugo. Knipan häckar också gärna i holk och har delikata ägg. Ibland kallas knipan "fattigmans höna". Andra ätbara ägg kom från trutar, måsar och tärnor. Deras ägg samlade man in på skären.

Kalas i skärgården; en grupp av människor sitter i trädgården utanför ett hus omkring ett bord.

Plättar, pannkakor, bakverk och vällingrätter – av sjöfåglarnas ägg kunde man laga mycket gott. Ägg har ganska lång hållbarhet och de kunde lagras extra länge om de saltades ner eller lagrades i kalk eller aska. Från Hartsö berättas att första maj var äggplockardag. Då kunde man samla in 300–400 ägg. Äggen som konserverades höll ända till mars nästa år.
Bild: Fest på Ringsö år 1915. Sörmlands museum, Public Domain Marked.

En karta som visar hur några människor samlar ägg på skärgårdsöarna.

Reseskildringar från 1600–1700-talen berättar om äggtäkt, det vill säga ägginsamling, och på 1800-talet samlades det så många ägg att vissa fåglar riskerade att utrotas. Äggtäkten minskade vid sekelskiftet 1800–1900, men fortsatte in mot mitten av 1900-talet. Äggtäkten har haft störst betydelse på ost- och västkusten samt i Norrlands inland.
Ur: Olaus Magnus (1555): Historia om de nordiska folken.

År 1968 blev det förbjudet att samla fågelägg förutom under jakttid. Idag styrs detta av EU:s fågeldirektiv. Det innebär att man inte får förstöra eller skada bon eller ägg, samla fågelägg i naturen eller avsiktligt störa fåglarna.

Fågeljakt i skärgården

Ett annat sätt för skärgårdsbönderna att skaffa mat var att jaga sjöfågel. Många fåglar, bland annat ejder, jagades så hårt under 1800-talet att de höll på att försvinna. Under andra hälften av 1900-talet begränsades jakten genom lagstiftning, och fåglarna blev fler. Vissa fåglar får fortfarande jagas, under allmän jakttid, eller för skyddsjakt.

Man åt mycket fisk och sjöfågel förr. Vi sköt änder som vi sedan tog in till Nyköping och sålde.
Elis Gustavsson, född 1919, Kungshamn
En karta som visar människor som jagar fåglar med ett nät.

Fram till 1700-talet var det vanligt att fånga fåglar med nät. I smala sund där man visste att fåglarna brukade flyga satte man upp nät mellan två stänger där fåglarna fastnade. Ibland fångas hundratals fåglar på en gång. De vanligaste var alfågel, ejder och svärta. Denna typ av jakt var vanlig på ostkusten från Småland till Uppland. Platsnamn där ”stång”, ”flåg” och ”flog” ingår, vittnar om att platsen kan ha använts för att fånga fåglar med nät.
Ur: Olaus Magnus (1555): Historia om de nordiska folken.

En uppstoppad knipa monterad på träplatta

Vettar, eller lockfåglar, har använts vid jakt under långa tider. Vettar är uppstoppade fåglar eller modeller av trä som lades ut i vattnet för att locka fåglar att landa. Gömd intill satt skytten i det skydd som kallades skåre. De skjutna fåglarna såldes eller användes i hushållet. Sjöfåglarna tillagades ungefär som kyckling, kokt eller stekt. Trutungar var en delikatess.
Bild: Uppstoppad knipa från Krampö. Sörmlands museum. Public Domain Marked. 

Prisad dun

Ejdern var en värdefull fågel på grund av sitt lätta och mycket värmande dun. Dunet har varit en handelsvara sedan medeltiden och på 1700-talet prisades det av Carl von Linné. När ådan, ejderhonan, lämnar redet för att äta lägger hon ett värmande och kamouflerande lager av dun över sina ägg. Detta samlades och användes till kuddar och täcken. Det såldes också och gav en viktig inkomst. Dunsamlandet upphörde vid Östersjön på mitten av 1900-talet.

Det finns också andra sätt hur djur håller sig varma, speciellt under vintern. I nästa kapitel utforskar vi i grävlingens spår olika djur och hur de klarar sig under den kalla årstiden.

Till nästa kapitel

Till kapitelöversikten