Logotyp

Herrgårdsjul

Minnen från julen på Björksunds herrgård vid 1900-talets början.

Statarflickan Alva Ljungman, herrgårdsfröken Hedda Mörner och bondpojken Ivan Rundström växte upp på samma herrgård, men i olika världar. Här delar de med sig av sina minnen från barndomens jular på 1910- och1920-talen.

Björksund ligger vid Sibbofjärden, nordost om Nyköping. Godset omfattar 4 700 hektar mark och stora skärgårdsområden. År 1776 överläts godset till greve Carl Gabriel Mörner, arvinge till riksrådet och riksmarskalken Göran Gyllenstierna. Björksund är fortfarande i familjen Mörners ägo.

Björksunds herrgård - en stor vit byggnad.

Björksund herrgård, uppförd för greve Nils Gyllenstierna år 1727.


Statarflickan Alva Ljungman föddes 1917 i en statarlänga på Yxtaholm. De första sju åren flyttade hon med mor och far till nya gårdar varje år. 1924 kom den lilla familjen till Björksund och där blev de kvar. Alvas far Fritz arbetade som kördräng och hennes mor Maria som mjölkerska. 

Statare på Björksund ca 1925. Maria Ljungman, Alvas mamma, nr 3 från höger.

 

En statarfamilj på 1920-talet, tre vuxna och fem barn.

Statare på Björksund på 1920-talet. Till höger står statarhustrun och mjölkerskan Maria Ljungman med enda barnet, Alva.

Fyra statarflickor från Björksund på 1920-talet

Fyra statarflickor från Björksund på 1920-talet. Alva i mitten, med katten i knät.

 

Tre julfiranden i tre olika miljöer

Alva berättar om sina jular i statarlängan på Ribacken på 1920-talet:

"Jo julen, den firade vi med julgran och så fick man alltid en liten sak till att hänga i julgran. Det var ju så väldigt viktigt hemma hos mig att jag fick nån liten sak till julgran. De har jag kvar, de där sakerna."

Röda virkade hjärtan på tråd,


Grevinnan Hedda berättar om sina jular i stora huset på 1910-talet:

Grevinnan Hedda Mörner föddes 1900 på gården Hammarby i Västmanland. 1911 flyttade hon med far, mor och yngre bror till släktgodset Björksund. Unga fröken Hedda hade guvernant hemma men som tonåring började hon i skola i Stockholm.

"Men hon oss var det ganska stilla jular, utom att det var några fester. Däremellan var ju rena vardagen."

Hedda och brodern Carl Göran Mörner.

 

Ivan berättar om sina jular på gården Berg på 1910-talet:

"Om jag skulle berätta så måste jag väl säga det att julen var ju inte som idag. Då firade man julen till den... till den som den ska firas för. Idag tror jag inte det är så många som har den inställningen. Så var det ju andakt, det var stillhet."

Bondpojken Ivan Rundström föddes 1909 på arrendegården Berg under Björksund. Han bodde med sin stora familj, mor, far och alla syskon, i parstugan på Berg. Ivan hjälpte till hemma med jorden och djuren.

Ett arbetlag bestående av barn och vuxna, samt hästar, uppställda på rad.

Höbärgning på arrendegården Berg, Björksunds gods i Tystberga, på 1920-talet.

Bondpojken Ivan

En man bland korna i kohagen

 

Julklappar

Alva:

"Det var mest nyttiga varor man fick till julklapp, strumpor och byxor och såna saker. Och så fick man någon bok, det fick jag. Och någe spel. Jag hade den förmånen att vara ensam så att jag kunde få lite mer än andra barn fick."

"Man gjorde inte så mycket på juldagen. Man läste och så spelade man spel. Man fick ju alltid nåt spel i julklapp, tärningsspel eller nåt sånt. Man skulle vara stilla på juldagen, man var aldrig borta. Juldagen och påskdagen var ju helt stilla dagar. Det var heliga dagar helt enkelt."

Hedda:

"Jag sydde väldigt mycket. Jag sydde julklapparna till dom jag skulle ge, och det var ju inte så många. Det var föräldrarna och min faster. Och vad jag gav min bror det har jag ingen aning om, men det var väl några småsaker. Man hade ju inte så mycket pengar att köpa för. Men jag sydde nästan allting. Någon liten duk och sådär, handarbeten. Och det vet jag att jag satt och sydde alltid före jul – och sent så att det skulle bli färdigt."

Stickade tumvantar, vita med rött mönster.
Broderad duk.


Ivan:

"Det var ju inga stora saker, det var ju enkla saker. Man kände på paketen man fick om det var hårt eller mjukt. Man fick alltid någon mjuk sak, stickade hemmagjorda grejer, ett par strumpor, en tröja eller nånting. Men det där var ju inte så roligt utan det var ju roligare med det andra. För man fick också nån sak. Jag minns när jag fick min första kniv, och far hade brynat den där lite grand på nån sten så han inte var så vass.

Jag minns en annan jul. Mor skötte de där julklappsinköpen till oss barn, i den mån det skulle köpas. Och av någon händelse kom jag att få se ett paket. Det var ett hål på paketet och jag undrade vad det var. Det var tre hästar till mig och mina bröder och jag gick och tänkte på det där. Jag tyckte att det var så tokigt allting för då visste... jag visste ju vad vi skulle få. Och det var inte roligt alls. Sen kom julafton. Men vi fick aldrig de där hästarna! Mor hade upptäckt det där och bytt ut. Tänk vad klokt av henne. Så det blev jul i alla fall."

En snidad trähäst.
En snidad trähäst.


Ivan:

"Det allra finaste minnet jag har från julen när man var liten... Man hade ju bara fotogenlamporna. Jag tror inte dagens människor skulle kunna drömma om att vistas i så dålig belysning som det var då, även om en annan tyckte att det var ljust.

Men, då man fick klä granen och sen sätta dit alla ljusen och tända på... det var som, då plötsligt, som man kom hem. Dagens ungdom kan aldrig få den känslan som vi hade då inför julen, den oerhörda högtid... det var otroligt. Jag kan inte förklara det på något annat sätt, men det var nåt hisnande nästan. Det är sant!

Du förstår väl när den stod där, för jag har också minne av att just när det gäller ljus i granen då snålade man inte. Det blev så ljust allting, det blev så... både stilla och ljust kan man säga. Ja den där granen lyste så enormt, det var en otrolig känsla man hade då som liten. Man stirrade faktiskt på den i djup begrundan över ett sånt underverk."

Julfesten

Alva:

"Grevinnan hade julkalas för alla barnen på gården. Det var efter jul innan man började skolan, en vanlig vardag. Hon samlade ihop allihopa. Man fick choklad och bröd då uppe i matsalen, och i salongen fick vi springa och dansa runt julgran. Men det var ju grammofon som spelade då. Och sen fick vi sjunga och leka själva, leka de där jullekarna. Personalen fick ju vara med och hjälpa oss. Ja, grevinnan var ju med också.

Och sen så fick man en liten sak då, och så fick man en liten godispåse med apelsin och äpple och karameller. Det var högtidsstunder det där när man var på julfest."

Hedda:

"Och så var det julfesten. Det var alltid en stor fest på Björksund. Det fanns ju grannar på den tiden. Det bodde folk på gårdarna och alla kände varandra. Så att det var ju väldigt många som kom. Det var alltid hela familjerna och barn där det var några barn. Men det var inte så mycket barn på trakten. Hade de andra familjerna gäster så var gästerna också bjudna – det minns jag.

Och då var det en fin och god middag och sen underhållning på kvällen. Då var man dels hos oss på Björksund och så var vi på Helgö och Hånö någon dag. Och så var vi på Ånga hos familjen Palme. Vi var på alla möjliga ställen. Lövsund kommer jag också ihåg och Ökna. Det gick runt liksom. Man hade glada kvällar."

Ivan:

"För oss barn så var det ju nåt enormt, för då visste man ju att då skulle man få vetebröd till kaffet. Ja både förmiddag och eftermiddag. Och kakor! Det var ju nåt otroligt gott, det kan du tänka dig."

Lutfisken

Alva: 

"Och så var det lutfisken – det var ju en stor sak. Den hade man ute i den där farstun. Den skulle ju blötläggas. Sen skulle den läggas in lut i en holk, ett träkar. Det var ett fasligt göra för den skulle ju vattnas ur sen. Då hade man en zinkbalja. Lutfisken la man Anna-dagen, men mor var väldigt noga med att lägga den några dagar innan.

Mor hade en sån där stor bakugn och där bakade hon särskilda limpor till jul. Och så bakade hon saffransbröd, det hörde till traditionen. Hon hade russin i och gjorde längder och runda bullar. De skulle vi ha på julafton – de där runda bullarna med russin i.

Det skulle alltid bakas pepparkakor till jul. Och så gjorde hon spritsar, det minns jag särskilt. Hon gjorde inte vanliga runda, utan hon gjorde S. Jag kan se hur hon stod och tryckte den där spritsen mot magen."

Julgranen

Hedda:

"Vi hade ju en skogsvaktare som gick ut i skogen och tog ut en gran. Och så kom dom hem med den. Och sen kanske det var någon mera som hjälpte till att sätta upp den. Men några märkvärdigheter med det det kan jag då verkligen inte komma ihåg. Det skedde ju varje år och det var bara det att det skulle komma en gran. Så var det noga med att den skulle vara vacker också. Men det gjorde dom ju sitt bästa för."

Ivan:

"...och så fick vi gå ut i skogen och hämta julgranen. Det var ju en högtid. Det var vi ungar som gjorde det. Och så hade vi väl några äldre med, några äldre syskon skulle jag tippa."

Alva:

"Jag fick alltid följa med far och hämta julgran och det var ju spännande. Man fick hämta granen på Björksunds ägor, den fick man gratis. Man vart väl anvisad lite utav skogsvaktarna var man fick ta den någonstans, men inget speciellt som jag kan minnas, utan vi gick och ströva tills vi hittade en som far ville ha. Och sen var det så spännande att bära hem den där då. Julgranen hämtade vi alltid söndagen före julafton. Det var ju det vanliga, det skulle man göra på söndagen. Det var ju den enda lediga dag dom hade."

Det tapetserades till Jul

Ivan:

"Jag tror nästan att jag kan säga att det tapetserades till varje jul. Ja, det gjordes det, det var i köken man tapetserade om. Dom köpte aldrig några dyra tapeter utan det var bättre köpa billiga och göra om då och då.

Sen den där stora spiselmuren den målades om till varje jul. Man använde linolja och zinkvitt och bröt med nån svart historia, kimrök. Så blev det blågrått. Och så var man väldigt noga med att man aldrig hade samma nyans utan var det ljust året före, då skulle man ha ner det så att det blev mörkare och sen tillbaks igen nästa år.

Det låg ju alltid trasmattor över hela golvet. Det vävdes ju, så det hade mor i flera omgångar. Då lades alltid dom bästa mattorna på då vid helgen. Ibland var det nog helt nya mattor."